Björn Östbring: Postens kris adresserar politikens problem

Ledare Artikeln publicerades

Krisen och kvalitetsproblemen hos Postnord har varit på tapeten ett tag.

I en intervju nyligen berättade en brevbärare om en hopplös arbetssituation, och om mängden försändelser som bara blev liggande ifall inte adressaten var helt klarlagd eller någon svårighet dök upp. Det enkla utförs, det svåra läggs åt sidan. Man hörde att det tärde på brevbärarens yrkesheder.

Frågan är om vi inte kan se paralleller till politiken. Det som är lätt att reglera, kontrollera, och verkställa, det regleras, kontrolleras och verkställs. Men resurser och vilja att hantera mer systematiska åsidosättande av samhällets normer och säkerhet tycks ofta bristfällig.

Exemplen är otaliga, men kanske sällan så uppenbara som vad gäller fordonsskatter och trafiksäkerhet. Bara i Göteborg finns 12 000 bilar som ägs av bilmålvakter, det vill säga där brukarna av bilarna varken betalar fordonsskatter och böter eller genomför besiktningar. Totalt i landet uppgår skulderna till 1,9 miljarder kronor. Problemet är gammalt men viljan att agera med tillräcklig kraft har inte funnits. En kommissarie vid Göteborgspolisen kommenterade arbetet mot bilmålvakter: ”Vi har inte plats att förvara bilarna och dessutom kostar det pengar. Så att plocka in 12.000 bilar, det tror jag inte är aktuellt”.

Samtidigt kan en vanlig bilist stoppas och bötfällas 1500 kr för en smutsig nummerplåt. Samhället tar således inte tag i det svåra – att sätta åt de som medvetet fuskar – men tar sig gärna an det lätta: att vinka in bilister som i grunden håller sig inom systemet.

Det finns dock en viktig skillnad som gör att myndigheternas prioritering är sämre än Postnords. Man kan klaga på att Postnord gör för små ansträngningar, men deras agerande råkar åtminstone innebära att rätt beteende lönar sig: att vara noga med adressändring, stava rätt och skriva tydligt ökar åtminstone chansen att försändelser kommer fram. Om däremot myndigheter väljer att bara upprätthålla det som är enklast att kontrollera så skapas motsatta incitament.

För det är alltid lättare att kontrollera de människor som är villiga att låta sig kontrolleras, det vill säga de som håller sig inom systemets ramar. Det innebär att minsta motståndets väg för myndigheterna till slut leder till ett samhälle där hederliga människor och företag straffas för petitesser, medan de som tar ett par kliv åt sidan och gör sig svåråtkomliga kommer undan helt och hållet.

I slutändan undergräver detta i sin tur just villigheten att låta sig kontrolleras och att följa samhällets spelregler. En snöboll är satt i rullning.

Politikens oförmåga att beivra systematiska brott och fusk kan därför få långtgående konsekvenser. Till slut kan individerna som lever vid sidan av lagen bli så många att de kan komma att dominera hela bostadsområden. Då om inte förr inser man värdet av politisk ordning. Den är förutsättningen för normala civila och affärsmässiga relationer. Förutan den hjälper det nämligen inte att adressen på kuvertet är korrekt skriven: i ett par områden i Sverige idag är den normala postgången stundtals är satt ur spel på grund av risken för att brevbärare trakasseras och attackeras.

Dessa områden är ett politiskt misslyckade i sin mest grundläggande bemärkelse, ett misslyckade i att tillgodose just det saker som är politikens viktigaste funktion. Man skulle önska att utvecklingen hade fått politiker, likt brevbäraren på Postnord, att åtminstone våndas lite över sin yrkesheder.

Fakta

Björn Östbring

Doktorand i statsvetenskap vid Lunds universitet. Bördig från Kalmar.

Visa mer...