Björn Östbring: Gamla och nya konfliktlinjer

Ledare Artikeln publicerades

Mina föräldrar träffades första gången 1979 under en danskväll på Sandra i Kalmar.

Hon en sjuksköterska, aktiv i VPK och med en plansch på Lenin hemma på toaletten. Han en egen företagare, som drev ett åkeri i tredje generation. De stod ofrånkomligen på olika sidor i den övergripande konflikt som mer än andra präglat Sverige sedan demokratins genombrott: frågan om statens omfattning och makt respektive det privata ägandets och företagandets villkor och frihet.

I dag är dock den socioekonomiska och ekonomisk-politiska konfliktlinjen inte längre lika dominerande i svensk politik. Istället har frågor om identitet, kultur och värderingar en större sprängkraft. I de politiska analyserna kompletteras därför den vanliga höger-vänster-skalan allt oftare med den så kallade GAL-TAN-skalan, där ena sidan präglas av livsstilsliberala värderingar, individualism och universalism, medan den andra sidan präglas av mer traditionella värderingar och betoning på gemenskap och respekt för auktoriteter.

Alla politiska frågor har naturligtvis en förmåga att så split – den där Leninplanschen hade under andra omständigheter säkert kunnat omintetgöra min existens. Men kompromiss och balans är möjlig att uppnå. Det är åtminstone en av de hoppfulla lärdomar man kan hämta från den tidigare dominerande konfliktlinjen.

För det nuvarande samhället – den kapitalistiska välfärdsstaten – är just en sådan historisk kompromiss. Trots ömsesidig skräckpropaganda – kapitalismen är förslavande och utsugande, välfärdsstaten är fördummande, passiviserande och ekonomiskt ohållbar – så har det uppstått en tämligen bred samstämmighet om att kombinationen av en marknadsekonomi och välfärdsstat är en rätt bra samhällsmodell.

Vissa beklagar att de politiska partierna på detta sätt ”samlats i mitten”, men man kan också se positivt på fenomenet. Det finns goda skäl att hylla ett samhälle som lyckats kombinera insikten om marknadsekonomins nödvändighet för välståndet med en stark roll för det offentliga i att utjämna levnadsvillkor och tillgodose grundläggande behov. Det är en sinnrik arbetsfördelning och balansgång i den grundläggande konflikt mellan ekonomisk frihet och sociala hänsyn som har präglat samhället ända sedan den industriella tidsålderns födelse.

När vi nu står inför andra typer av problem kan vi åtminstone hämta hopp i att det svenska samhället lyckats hantera denna gamla konflikt, och funnit en gynnsam kompromiss mellan de legitima värden och intressen som de båda sidorna i konflikten representerar. Samtidigt ska sägas att materiella konflikter ofta är mer lätthanterliga – eftersom ekonomiska värden är delbara – jämfört med konflikter kring kultur och identitet.

Själv forskar jag just om frågor på den nya GAL-TAN-skalan, nämligen om invandring och integration i förhållande till den nationella välfärdsstaten, och är väl medveten om hur åsiktsmotsättningar i dessa frågor upplevs som känsliga, personliga och moraliskt laddade. Kan flyende människor på Medelhavet ställas mot värnande av välfärdstatstaten? Kan en ung afghansk kille från Iran som nu bott flera år i Sverige plötsligt ryckas bort och flygas till ett Afghanistan där han aldrig varit och hels saknar kontakter i? Ska vi stilla bevittna uppkomsten av en etnifierad underklass i Sverige, och bostadsområden där myndigheter tappat makten?

Med alla dessa svåra frågor i åtanke är det för mig åtminstone glädjande och hedrande att ha fått erbjudandet att skriva i Barometern.

Fakta

Björn Östbring

Doktorand i statsvetenskap vid Lunds universitet. Bördig från Kalmar.

Visa mer...