• DISKUTERA
•      

Bistånd i demokratins tjänst

Ledare 2012-09-15 | Uppdaterad 2012-09-15

Den folkpartistiske riksdagsmannen Fredrik Malm har varit ute i debatten och ifrågasatt hur det svenska biståndet till Etiopien ska fördelas. Givet regimens tvivelaktiga demokratiska ambitioner så ifrågasätts bistånd direkt till den etiopiska staten. Istället bör den svenska biståndspolitiken rikta in sig på att utveckla civilsamhället.
Malm har givetvis rätt. Sverige ska inte bidra till regimer som inte för sina länder i rätt riktning. Att Etiopien skulle ha fria och oberoende domstolar och en rättsäkerhet i nivå med vår egen är det väl ingen som har trott. Demokrati, mänskliga rättigheter och folkrätt är hörnstenar i den svenska utrikespolitiken, det måste också präglas biståndspolitiken.
I Etiopiens fall har Sverige redan börjat se över vart pengarna går. Enligt SIDA:s årsredovisning 2011 så framgår att biståndet stat-till-stat avvecklats, för att istället satsa på att bygga upp civilsamhället. Som man får förstå SIDA så beror skiftet i modellen för biståndsgivandet just på bristande demokratisering. Även biståndet till Vitryssland har omformats på grund av uteblivna reformer.
Sverige hade 2011 en biståndsbudget på 27,76 miljarder kronor av vilka 262 miljoner gick till projekt i Etiopien. Av biståndet gick den största delen till projekt i samarbete med lokala och internationella organisationer och inte direkt till den etiopiska staten. Så den slentrianmässiga bild av svenskt bistånd som en överföring av svenska skattemedel till mer eller mindre korrupta regimer är inte sann.
Grunden för den svenska biståndspolitiken är att den ska leda till en ökad demokratisering i mottagarländerna. Om reformerna uteblir finns det ingen anledning att stödja staterna utan kraften ska inriktas på humanitära insatser och att bygga upp civilsamhället. Att avbryta bistånd till ett land som Etiopien är därför också att säga nej till insatser från organisationer som Läkare utan gränser eller Pingstmissionen, biståndsaktörer med lång erfarenhet från området.
Man kan diskutera biståndets omfattning och effektivitet, det finns mycket att säga om båda, men i fråga om biståndets inriktning ska det inte behöva finnas något att diskutera. De svenska skattekronorna ska inte gynna odemokratiska regimer med tveksam inställning till mänskliga rättigheter.
Tvärtom ska biståndet vara en hävstång för demokratisering, utöver rent humanitära insatser, för att den ska ha någon legitimitet. Schibbyes och Perssons öde kommer förhoppningsvis att ytterligare att sätta fokus inte bara på hur stort biståndet är i procent av den svenska statsbudgeten utan också på hur det används på plats, och det är bra både för givarna och medborgarna i mottagarländerna.

Greger Ekman

• DISKUTERA
•      

Disqus