Bilen kan inte köras på Sandwich eller Dajmstrut

Ledare Artikeln publicerades
Bensinupprorets undertecknare möts med nonchalans.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Bensinupprorets undertecknare möts med nonchalans.

De förminskande reaktionerna på bensinupproret förklarar i sig varför så många skriver under det.

Kostnaden för en GB Sandwich har ökat mer än bensinen. Stockholmare kör mer bil än norrlänningar - så vad är problemet?

De över 600 000 personer som skrivit under det så kallade bensinupproret på nätet möts av nonchalans och raljans istället för att deras frustration ligger till grund för en debatt om hur kostnaderna för klimatomställningen rättvist kan fördelas.

Det är symptomatiskt. Ilskan som manifesteras över de högre drivmedelspriserna får framför allt näring i att priserna ser ut att höjas ytterligare. Få om någon väntar sig att koldioxidskatten ska sänkas. Överindexeringen, att priset höjs snabbare än inflationen, väntas emellertid åter efter årsskiftet och det är svårt att tänka sig att den gröna skatteväxlingen ska utformas på annat sätt än att bensinskatten höjs än mer.

Upproret speglar också en delvis ny svensk karta. Större städer som Kalmar, Växjö, Karlstad eller Halmstad domineras av tjänstemän med högre löner och korta transporter till jobbet. På villans garageuppfart står en bil, inte sällan den nya dieselsnålare Volvon.

Längre ut, i småorter, bor de bilberoende. Det är undersköterskor, målare och industriarbetare som kör till jobbet varje dag. Hushållet har numera ofta två bilar. En förändrad livsstil präglar också landsbygds- och småortslivet. Det kan vara längre till fotbollsträningen när mindre klubbar slagits samman och som en följd av mack- och lanthandlardöden får man sitta några extra minuter bakom ratten för att köpa mjölk och bröd. Det är också exempel på resor som inte är avdragsgilla. Reseavdraget spelar för övrigt en mindre betydelsefull roll för löntagare som inte har det tvivelaktiga nöjet att betala statlig skatt. Beskattningen slår således olika, geografiskt och socioekonomiskt.

När Trafikanalys tittar på körsträcka per capita visar det sig att också att bara Värmlänningar kör längre (579 mil) än länsinvånarna i Kalmar län (578 mil). Stockholmare kör minst.

Den som tittar på bilarnas körsträckor, vilket alltså anförs i debatten, får en vriden bild. Då rullar Stockholmsbilen längst, vilket inte tar hänsyn till att färre har bil i huvudstaden än i Hultsfred och Högsby.

Påståendet att bensinpriset stigit mindre än prisökningen på glassen GB Sandwich är ett annat exempel på mindre nogräknade fakta. Priset på bensin har ökat snabbare än konsumentprisindex och nationalekonomen Tino Sanandaji har visat att även om man inte inkluderar höjda fordonsskatter, vägavgifter, men beaktar att bilarna är bränslesnålare, så har drivmedelskostnaden per mil ökat sedan 1999. Man kan naturligtvis lägga in det faktum att reallönerna ökat kraftigt under tiden och att bensinen är en mindre del av de totala kostnaderna. Relativt sett, när andra varor pressats i pris, har då bensinen i vart fall blivit dyrare.

Bilar kan heller inte tankas med Sandwich, Top Hat eller Dajmstrut.

Sättet att avfärda arbetspendlare och barnskjutsande föräldrar i debatten vittnar om ett förminskande och ett förakt som i sig spär på konflikten mellan stad och land.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.