Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2011-04-11 | Uppdaterad 2011-04-11
"Det innebär en markant inkomstökning som ingen avtalsrörelse någonsin lyckats åstadkomma."
Jobbskatteavdraget minskar barnfattigdomen, hur kan någon invända?
Frågan om barnfattigdomen har seglat upp som ett allt vanligare slagträ i den allmänpolitiska debatten. Fattigdomsbekämpning av generellt slag är centralt i ett civiliserat samhälle. Fattigdom som drabbar barn är av naturliga skäl än viktigare att komma till bukt med. Men fattiga barn existerar inte i ett vakuum; fattiga barn har fattiga föräldrar. Det är åtgärder som befriar vuxna från fattigdom som också befriar barn.
I en essä den 19 februari i år beskrev jag ingående skillnaderna mellan vad som i forskningen definieras som relativ och absolut fattigdom. I korthet tar den absoluta fattigdomen sikte på resurser som understiger en på förhand given nivå. Det relativa fattigdomsbegreppet beskriver inkomster på en viss nivå under medianinkomsten. Det innebär att fattigdomen sätts i direkt relation till att det finns andra individer, grupper eller samhällen som har det bättre än jämförelseobjektet. Det relativa fattigdomsbegreppet säger därmed väldigt lite om någons faktiska levnadsstandard. Problemet med det relativa fattigdomsbegreppet är att fattigdomen statistiskt enbart kan minska om de rika får det sämre, inte om de fattiga får det bättre.
Håkan Juholt och S-kvinnornas Nalin Pekgul talar allt oftare om barnfattigdomen som bevis på regeringens misslyckanden i största allmänhet. De vill påskina att klyftorna i samhället ökat och att barnen drabbats extra hårt. Men enligt nya beräkningar gjorda av riksdagens utredningstjänst har andelen barn som lever i familjer som räknas som fattiga (med en disponibel inkomst som understiger gränsen för försörjningsstöd) i verkligheten minstat med tretton procent mellan åren 2007 och 2010. Orsak? Jobbskatteavdraget!
Det är inte så konstigt egentligen. Regeringens syfte med avdragen har varit att öka sysselsättningen och därmed minska utanförskapet och beroendet av statligt stöd. Från vänsterhåll raljerar man över åtgärderna och tycker att pengarna borde satsats på annat. Det är ett föraktfullt förhållningssätt till människor som får vända på varje krona för att överleva till nästa månad.
Jobbskatteavdraget har för de med små marginaler minskat inkomstskatten med upp till 25 procent. Det innebär en markant inkomstökning som ingen avtalsrörelse någonsin lyckats åstadkomma. Det visar med all önskvärd tydlighet att minskad fattigdom är en följd av att människor har fått behålla mer av sina egna pengar vilket gett dem ett större handlingsutrymme. Hur kan någon vara emot det?
AT
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
