Befria Riksteatern

Ledare
Berit Högman. Suppleanten i kulturutskottet är också ordförande i Riksteatern.
Foto:

De populistiska partiernas framgångar i Europa har fått allt fler övertygande om behovet av maktdelning. Det borde gälla också Riksteatern.

I den förvaltningsstiftelse som ”äger” Sveriges Television och Sveriges Radio sitter flera riksdagsledamöter. Det har underminerat public service-bolagens image som bärare av ”fri television” och ”oberoendet. Riksdagsledamöterna fattar ju först beslut om radio- och tvavgiftens storlek. Sedan sitter samma lagstiftare i en styrelse för medier som har till uppgift att granska lagstiftning.

Med populistiska partiers framgångar i Europa har också Socialdemokratin insett behovet av tydligare maktdelning mellan den beslutande makten å ena sidan och domstolar och medier å andra sidan. Brandväggen mellan makt och granskare måste vara tjock.

Att riksdagsledamöter sitter i denna typ av styrelser bidrar också till otydlighet. I universitetsstyrelser satt länge lokala riksdagsledamöter utsedda av regeringen. Det var ett slags rundgång. Regeringen tillsätter riksdagsledamöter i styrelserna. Samtidigt svarar regeringen inför riksdagen när det gäller hur myndigheterna - universiteten- styrs.

Ta Riksbanksfullmäktige som ett annat exempel där de borgerliga partierna har för vana att nominera personer som inte sitter i riksdagen. Det är klokt eftersom grundlagen stadgar att riksbanken ska vara självständig. Visst kan politiskt spel uppstå ändå i tillsättandet av riksbankschef. Men eftersom Riksbanken ligger under riksdagen är det mindre lämpligt med sådana personunioner.

En annan sfär som till sitt väsen ska präglas av oberoende och självständighet från den lagstiftande och styrande makten är kulturlivet. Det gäller inte bara tidningar utan också institutioner såsom muséeer och teatrar.

Men på denna punkt är den annars så starka maktanalysen helt frånvarande i dag. Titta på Riksteatern: Den baseras framför allt på statliga anslag (260 miljoner kronor). Men teatern har också en folkrörelsestruktur som rymmer lokala teaterföreningar. Regeringen har dock greppet om ordförandeposten i teaterns styrelse.

Och där sitter i dag kulturutskottets socialdemokratiske suppleant Berit Högman. Även här finns det en rundgång. Kulturministern svarar inför riksdagen samtidigt som en riksdagsledamot får i uppgift att leda en central verksamhet i landet. Och svarar inför ministern.

Olika typer av makt blandas samman. Ansvarsutkrävande försvåras. Och framför allt ger det en bild av att en fri kultursfär är för nära den politiska makten.

Nog är maktanalys - kallad normkritik - vanligen förekommande i Riksteaterns repertoar. För en dryg vecka sedan uppmärksammade vi den lätt tendentiösa pjäsen Olydnad om bland annat civil olydnad som visades på Kalmar teater. Klimatperspektiv har stundtals övergått till klimataktivism. En pjäs som hade ”fel hållning” i migrationspolitiken stoppades.

Återstår att se om Riksteatern vill spegla maktkoncentration och politisering av de fria kulturinstitutionerna.