Bättre men inte större EU

Ledare Artikeln publicerades

Utvidgning är ett farligt sätt att kompensera för Brexit.

Utvidgning av EU är en riskabel strategi.
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
Utvidgning av EU är en riskabel strategi.

”Men det finns ju länder som vill gå med också!” Så kan Europavännen bygga upp självförtroendet igen efter att en majoritet av den brittiska befolkningen röstade för utträde ur EU. Och det finns verkligen ländersom gärna skulle vilja vara med i unionen – Turkiet naturligtvis, men också Serbien, Montenegro, Albanien och Kosovo. Utvidgning skulle enligt EU-kommissionen kunna vara en del av strategin för att stärka unionen fram till 2025 och en investering i EU:s säkerhet,ekonomiska tillväxt och inflytande.

Utvidgning är dock samtidigt ett högst riskabelt företag, i synnerhet om syftet är att stärka de existerande EU-medborgarnas tilltro till unionen. Flera av de nyare medlemsländerna har redan satt EU-samarbetet påprov: Polen och Ungern genom att sätta rättsstaten på undantag, Rumänien och Bulgarien genom diskriminering och sociala problem.

Turkiet är nu knappast längre i fråga som medlemsland trots att förhandlingarna inte formellt har avbrutits, men de länder som är aktuella har sina egna utmaningar. EU-kommissionen påpekar till exempel att länderna på västra Balkan visar tydliga tecken på state capture, det vill säga att organiserad brottslighet håller på att ta över delar av statsapparaten, och att det finns tydlig politisk inblandning i och kontroll över medierna. Den smärtsamma erfarenheten är att sådana svagheter är oerhört svåra att göra något åt när ett land väl har kommit med i EU.

Det finns också en europeisk opinion att ta hänsyn till. Utvidgning är enligt den senaste europeiska opinionsundersökningen från Eurobarometer den enda av EU:s prioriteringar som inte har stöd hos en majoritet avbefolkningen. 81 procent är för fri rörlighet, 75 procent är för gemensamt försvar, 72 procent är för gemensam energipolitik – men bara 42 procent håller med om att det rent generellt är en god idé att utvidga EU till att omfatta fler länder.

Det är också tveksamt om medborgarna gör någon koppling mellan Brexit och utvidgning. Bara nio procent uppger att EU:s inflytande i världen är en av de två viktigaste frågorna EU står inför. De stora frågorna enligtmedborgarna är invandring, terrorism och ekonomi. Utvidgning kan motiveras på andra grunder, men den är knappast något medborgarna brinner för eller efterfrågar. Överhuvudtaget kan det ifrågasättas om medborgarna upplever att deras egen EU-tillhörighet har blivit mindre värd till följd av att britterna förhandlar om utträde.

Det starkaste skälet för EU-utvidgning är säkerhetspolitiskt. Att länderna på västra Balkan kommer närmare – eller in i – EU är ett sätt att motverka att Kinas och Rysslands inflytande i Europa växer ytterligare.Inte ens säkerhetspolitiska argumentet är dock i grunden övertygande. Även länder i EU kan närma sig Ryssland; även länder i EU kan dra nytta av kinesiska investeringar för att sedan splittra EU i frågor som rör relationen till Kina. Med ett än mer splittrat EU, bestående av länder med än mer olika förutsättningar, vore inte mycket vunnet – och allra minst medborgarnas förtroende för unionen.