Barn är ingen behandling

Ledare Artikeln publicerades

Regeringen nonchalerar de etiska komplikationerna av att tillfredsställa vuxnas barnlängtan.

Sjukvårdsminister Annika Strandhäll förordar moderna lösningar.
Foto: Sören Andersson / TT
Sjukvårdsminister Annika Strandhäll förordar moderna lösningar.

Barnets bästa ska komma i första rummet. Denna princip, som finns i barnkonventionen, är så viktig att regeringen vill göra den till svensk lag. Men när det dyker upp en fråga som i högsta grad rör barns och vuxnas olika intressen är det bara de vuxnas bästa som gäller. I frågan om assisterad befruktning utan genetisk koppling till föräldrarna har nu sjukvårdsminister Annika Strandhäll bara detta att säga: ”I takt med att attityder i samhället utvecklas, moderniseras och förändras, så förändrar vi också lagstiftningen. Tekniken finns, och vi upplever att det här kommer att göra det bättre för väldigt många som längtar efter barn.” Vad barnen längtar efter och behöver tillmäts ingen betydelse alls.

Som om inte detta vore nog beklämmande kastar den nytillträdda sjukvårdsministern bort all etisk reflektion som har gjorts i frågan. För det är knappast nu som tekniken har uppstått. Redan i mitten av 1990-talet gick Statens medicinsk-etiska råd igenom frågan och kom fram till att metoden kunde ses som en alltför långtgående strävan efter att med tekniska insatser kompensera livets ofullkomlighet.

I denna del har inget förändrats för att tiden har gått. Det finns en uppenbar risk för att ägg och spermier ses som objekt som är fritt tillgängliga för att skapa en människa, som den socialdemokratiska regeringen skrev i propositionen 2001/02:89 Behandling av ofrivillig barnlöshet. ”Ett sådant förfarande skulle bidra till att förstärka en teknifierad människosyn. Det bör därför inte tillåtas.” Att som Strandhäll resonera i termer av vad som är ”modernt” respektive ”föråldrat” är pinsamt ytligt. Det är också motsägelsefullt. Regeringen själv sa nyligen nej till surrogatmödraskap, ett förfarande som är minst lika ”modernt” men som rymmer en etisk problematik regeringen likafullt var förmögen att inse. Och det är ju i synnerhet moderna möjligheter som skapar etiska dilemman. Att ”samhället har gått framåt”, som sjukvårdsministern uttrycker det, är därför ett meningslöst argument.

I rättvisans namn ska dock sägas att Strandhäll inte har någon hjälp av Sveriges etiska expertis. Statens medicinsk-etiska råd har ändrat sig och ser numera inga risker för att den allmänna människosynen eller synen på könsceller och reproduktion skulle förändras om det blev möjligt för kvinnor att bli gravida med barn som inte har någon genetisk koppling till någon av föräldrarna. Farhågan för teknifiering är ”en känslomässig bedömning”, enligt Smer.

Men rådets idéer om hur reglerna ska se ut indikerar att det inte alls saknas fog för farhågorna. Smer säger att det inte ska få betalas någon ersättning till donatorerna - ett onödigt förbud om det ändå inte föreligger någon risk för att ägg och spermier blir handelsvaror. Antalet barn som har samma givarpar till biologiska föräldrar bör begränsas och barnen spridas ut geografiskt för att minska risken för att de ”växer upp i närheten av sina helgenetiska syskon”, när de i själva verket borde ha rätt att veta vilka deras genetiska systrar och bröder är. Enligt den utredning regeringen utgår ifrån är det vanligt att barn som har tillkommit genom assisterad befruktning vill ha information inte bara om donatorerna utan också om genetiska hel- eller halvsyskon. Detta ska samtidigt försvåras.

Och den bästa bedömningen Smer kan prestera om barnens välbefinnande är att de ”sannolikt inte löper någon betydande risk att ta skada”.

Mest beklämmande av allt är dock att förslaget sannolikt har en majoritet i riksdagen. Utredningen om utökade möjligheter till behandling av ofrivillig barnlöshet - redan namnet signalerar att vuxenperspektivet råder - sattes igång av alliansregeringen 2013 och instruktionerna utgick trots obligatoriska formuleringar om barnets bästa från vuxnas önskan att få barn. ”Det är angeläget att det finns möjligheter även för ofrivilligt barnlösa att få barn och att lagstiftningen som reglerar dessa möjligheter utvecklas i takt med samhället i övrigt”, skrev regeringen.

Men alliansregeringen noterade åtminstone att det finns svåra intresseavvägningar. Nuvarande regering ser överhuvudtaget inte dessa problem. Att få barn blir en mänsklig rättighet och en behandling av barnlöshet. Man kan undra varför regeringen är så angelägen om att göra barnkonventionen till svensk lag när den samtidigt saknar intresse för konventionens anda och innehåll.