Annons

Även världsarvet på Öland måste förvaltas

Världsarvens status stärks. Kommuner och markägare på Öland har all anledning att följa processen.
Ledare • Publicerad 9 december 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Det fanns en utbredd oro på södra Öland när odlingslandskapet utnämndes till världsarv. Skulle etiketten leda till strängare regeltillämpning av myndigheterna för att leva upp till konventionstexten? Vilket intresse väger tyngst om jordbrukets mål kolliderar med världsarvets?

Jordbruk och världsarv hand i hand.
Jordbruk och världsarv hand i hand.Foto: Mats Andersson

I dag kan det konstateras att intresset för det öländska jordbruket ökat. Med världsarvsturismen syns allt fler gårdsbutiker på Öland. Det finns en stolthet över världsarvet.

Annons

Under hösten har emellertid en ny strategi för de svenska världsarven presenterats av Riksantikvarieämbetet på uppdrag av regeringen. Syftet är att stärka statusen för områdena och den grundläggande behov är är att ”bättre ta till vara världsarvens potential att bidra till samhällsutvecklingen och Agenda 2030-målen.”

Denna typ av processer är känsliga. Inga nya lagar eller regler föreslås. Samtidigt är de svenska världsarven sinsemellan väldigt olika. Ta svårigheterna för försvarsmakten att flexibelt arbeta med marinbasen i Karlskrona, när hela området ligger i världsarvet. En tung betoning av Agenda 2030-mål för givetvis mycket större konsekvenser för södra Ölands jordbruk än för Gammelstads kyrkstad i Luleå.

Strategier från myndigheters sida kan ju få stora konsekvenser för aktörerna på Öland även om de inte följs upp av lagar. Ja ibland rentav större, eftersom offentliga strategier kan vara svåröverblickbara för den enskilde markägaren som redan har att tampas med riksintressen, Natura 2000-områden och naturreservat samt skyddade kulturminnen som stenmurar i odlingslandskapet.

Även Världsarvskonventionen kan också påverka det nationella och lokala självstyret. Det finns en sträng bedömning inom konventionens ram gällande vindkraftetableringar eller mineralprospektering. Det kan ses som en broms mot exploatering i området, samtidigt får också Länsstyrelsen ett något större inflytande över bygg- och rivningslov inom världsarvet. Den tunga betoningen av Agenda 2030 vittnar också om hur man från statens sida med tiden förändrar innebörden av världsarvsutnämningar, det finns ett inslag av ändamålsglidning. Nu ges områdena fler politiska om än något oklara mål.

Mörbylånga kommun har i ett intressant remissyttrande till Riksantikvarieämbetet betonat att det lokala jordbruket är grunden för världsarvet. Med den utgångspunkten kan världsarvsstämpeln tjäna den öländska jordbruksnäringen också i framtiden istället för att utgöra ännu ett hinder för småskaligt lantbruk.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons