Även nationer lyder under lagar

Ledare Artikeln publicerades
Omröstningen var i strid med Spaniens grundlag.
Foto:TT
Omröstningen var i strid med Spaniens grundlag.

Problematisk självständighetssträvan i Katalonien.

De politiska ledarna i Europa var påfallande återhållsamma i sina kommentarer till polisvåldet i Katalonien. Fördömandena var få: Sveriges utrikesminister talade om "sammandrabbningar" och vikten av dialog, EU-kommissionen om att det krävs enhet och stabilitet mer än splittring och fragmentering. En talesperson för det brittiska utrikesdepartementet sa: "Vi vill se spansk lag och den spanska konstitutionen upprätthållas."

Det sista är det mest centrala. Konstitutionen tillåter ingen folkomröstning om utträde som inte har utlysts av regeringen eller det spanska parlamentet. Den folkomröstning som trots allt genomfördes var därmed olaglig. Polisens brutalitet var chockerande, men någon form av ingripande hade det i alla händelser blivit fråga om. Att låta folk rösta i fred, som den skotska nationalistledaren Nicola Sturgeon förordade, hade varit att tillåta ett betydande avsteg från grundlagen. Och ett samhälle där lagar inte följs är ett samhälle i upplösning.

Mycket naturlig och mänsklig sympati riktas mot de slagna och tystade, men det finns en oroväckande tendens till politisering av våldet – att polisens brutalitet görs till ett bevis för att självständighetssträvan är riktig. I själva verket är denna strävan precis lika problematisk som tidigare, om inte mer.

En folkomröstning som är illegitim i sig kan inte ge ett legitimt resultat. I den meningen spelar det mindre roll om 90 eller 100 procent av dem som verkligen röstade sa ja till självständighet. De röstberättigade som vill att Katalonien ska förbli en del av Spanien hade inget alternativ: röstade de gav de legitimitet åt omröstningen, stannade de hemma blev majoriteten för ja ännu större. Så kan inte demokratiska beslut fattas.

Inte heller den grundläggande frågan, den om Kataloniens självständighet, är så enkel som nu görs gällande. Nationers rätt till självbestämmande har visserligen varit prioriterad i den internationella politiken alltsedan första världskrigets slut, men står emot andra principer: att gränser ska respekteras, till exempel. Självständighet för Katalonien innebär en radikal förändring av Spaniens gränser.

Även i sig själv är rätten till självbestämmande svår att avgöra. Vilka tillhör detta "själv"? Enligt opinionsmätningar vill närmare hälften av katalanerna fortsatt tillhöra Spanien och är inte mindre katalaner för det. Är det något som historieundervisningen bör ha inskärpt under senare årtionden, är det också att nationer kommer någonstans ifrån. Nationella identiteter förstärks genom medveten strävan, ibland helt fredlig men ofta med en udd riktad mot någon motståndare. Den katalanska nationalismen är inget undantag.

Är det något som skulle destabilisera Europa är det kombinationen av nationalism och bristande respekt för lagar. Det är ingen tillfällighet att ryska media visar stort engagemang för Kataloniens självständighet; engagemanget lär bli ännu större när nu den lilla nationens kamp för självständighet kan ställas mot Francoliknande metoder och EU:s dubbelmoral. Men det är ett engagemang vars syfte är splittring och sönderfall.