Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2012-02-06 | Uppdaterad 2012-02-06
Det finns en egendomlig idé att människor inte påverkas av dataspel, film och TV.
Att knivhugg, sparkar, mord, tortyr och andra våldsamheter passerar genom medvetandet utan att lämna några spår. Jag har några vänner som är hängivna dataspelare. Varje gång det kommer någon vetenskaplig (?) undersökning som bekräftar att de kan fortsätta att jaga och skjuta fiender nickar de instämmande. ”Vad var det jag sa.”
Möjligen kan någon vilsen pojke i någon avlägsen förort vara undantaget som bekräftar regeln.
Annorlunda förhåller det sig med flickor och unga kvinnor. De anses vara mycket lättpåverkade. Därför krävs att skönhets- och modeindustrin måste ta sitt ansvar. Bort med de trådsmala modeller som gör att tjejer drabbas av anorexi.
Lustigt nog talar de som gillar dataspel ofta om reklamens fördärvliga inflytande. Den styr vårt beteende. Företag världen över lägger ner tusentals miljarder dollar på att påverka oss. Bilar, drycker, kläder, mat, musik, parfymer, piller, telefoner... Allt kan säljas med mördande reklam. Borde inte denna kommersiella propagandaapparat förbjudas?
Min hustru är lärare. Hon hade en elev som några år efter att han slutat skolan öppnade eld mot vakter och köande restauranggäster på Stureplan. Det var den 4 december 1994. Fyra ungdomar i tjugoårsåldern dödades. Den före detta eleven dömdes till livstids fängelse.
Han var en begåvad men besvärlig elev. Störig, som man brukar säga. Dålig självkontroll. Bitter över att hans pappa flyttat utomlands och inte längre vill ha någon kontakt med honom.
Jag minns att min fru berättade att han var besatt av maffiafilmer. Gudfadern förstås. men framförallt beundrade han Al Pacinos ruskiga rollfigur i Scarface. Ett porträtt av en rädd liten kille som börjar längst ner i gangsterhierarkin för att sluta som en maktfullkomlig och sinnessjuk boss.
Visst kan en film, oavsett vad forskarna säga, påverka ideal och värderingar. Visst kan en utsatt pojke, övergiven av vuxenvärlden, få svårt att skilja mellan fiktion och verklighet. Visst kan ett samhälle, som vårt, med sin envisa våldsfixering i dataspel och film, ge en förvriden bild av vad som är rätt och fel.
Många unga män dras in i kriminella gäng i brist på bättre alternativ. Få barn som växer upp i en överbefolkad tvårummare i Rosengård blir advokater eller läkare. En oavslutad skolgång ger inga sådana möjligheter. Men i Rinkeby liksom i Rosengård finns parallella högskolor. Där odlas drömmen om snabba bilar, snygga brudar och häftiga villor med swimmingpools.
Men vägen dit är kantad med lik och leder för det mesta till Hall, Kumla eller i bästa fall Norrtälje.
Sverige är ett land där barn är synliga redan innan de döds. Det finns en enorm kontrollapparat. Mödra- och barnavårdscentraler, dagis och förskolor, obligatorisk skolplikt, en väl utbyggd socialtjänst.
Få länder, om något, har större möjlighet att mycket tidigt upptäcka vilka barn som är på väg åt fel håll. Det har alltid förvånat mig att alla dessa fina institutioner aldrig lärt sig att samarbete.
Det blir mycket tydligt när man betraktar vad som nu sker i Malmö.
Tecken i tiden:
Lars Ragnar Forsberg, journalist och författare











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA