Att se sig om innan man målar över vägen

Ledare Artikeln publicerades
Trafiksäkerhet i andra hand. Färgsättningen av övergångsstället vid Baronen i Kalmar strider såväl mot Vägmärkesförordningen som en FN-konvention från 1968.
Foto:Paul Madej
Trafiksäkerhet i andra hand. Färgsättningen av övergångsstället vid Baronen i Kalmar strider såväl mot Vägmärkesförordningen som en FN-konvention från 1968.

Det ommålade regnbågsfärgade övergångsstället vid Baronen i Kalmar strider mot Vägmärkesförordningen. Kommunen har inget annat val än att måla om det.

Vid invigningen av Prideveckan presenterades det ommålade övergångsstället vid Baronen av höga politiska företrädare i Kalmar. Det skulle vara permanent, sades det. Och kommunalrådet Bertil Dahl (V) talade om att det kunde följas av fler. Hur beslutet fattats klargjordes dock inte. Finns det något beslut, hur har beredningen gått till och är det möjligt att överklaga? Vad säger Länsstyrelsen som är överinstans?

Kollegan Marcus Svensson uppmärksammar att det även i Växjö föreslagits att övergångsställen ska målas om i Pridefärger. Där har dock Socialdemokraterna den goda smaken att föra processen i traditionell demokratisk ordning. Frågan väcks i en skrivelse till tekniska nämnden.

Ändamålen helgar emellertid inte medlen.

Som Marcus Svensson noterar så strider övergångsställen målade i andra färger än vitt mot fjärde kapitlet, tredje paragrafen i Vägmärkesförordningen. "Vägmarkeringar är vita" eller i samband med vägarbeten gula. Det är ingen specifik svensk hållning utan gäller i stora delar av världen. Vägmärkesförordningen baseras på en internationell FN-konvention som bestämmer vägmärkenas utformning och färgsättning, däribland symboler för övergångsställen. Den undertecknades av Sverige 1968.

Ytterst handlar det om att maximera trafiksäkerheten. Färger väljs för att vara förutsebara och tydliga i ljus såväl som i mörker. För såväl bilister som fotgängare. I Kalmar prioriterades trafiksäkerhetsperspektiv, följsamheten mot lagar och demokratiska processer ner när övergångsstället målades om i arla morgonstund. Det ger ingen bra bild av Kalmarpolitiken utan befäster föreställningen att identitetspolitik trumfar perspektiv och regler som annars väger tungt.

Kanske lyser invändningarna från tjänstemän och politiker med sin frånvaro av rädsla för att uppfattas som motståndare till hbtq-personers rättigheter. Men det är inte rätt att politisera vägmärken. Politiken är där inne på ett sluttande plan som öppnar för en dragkamp om inte bara symboler i det offentliga rummet utan om skyltar och markeringar som syftar till att vi ska kunna röra oss fritt och säkert.

Att en symbol som bärs upp av en bred rörelse tas över av det offentliga gagnar heller inte de värden som förknippas med regnbågens färger - redan i Gamla Testamentets första bok markerar den för övrigt förbundet mellan Gud och människan. Tvärtom försvagas trovärdigheten och kraften bakom orden om kraven mer som en del av statens åsiktsproduktion än som uttryck för medborgerliga opinioner. Det är således inte bara trafiksäkerheten som vinner på att övergångsstället målas om i linje med vägmärkesförordning och FN-konvention.