Åt den som har skall varda givet

Ledare Artikeln publicerades

Att det är dyrt att vara fattig är särskilt sant när det handlar om energikostnader.

Den som har pengar kan göra mycket för att sänka sina energikostnader: Installera bergvärme, tilläggsisolera, byta fönster, köpa nya energisnåla vitvaror, byta till en bränslesnål bil, för att nämna några exempel.
Familjer med små ekonomiska marginaler har inte råd med sådana investeringar. De får nöja sig med sitt gamla kylskåp och sin gamla bil trots att dessa slukar energi, och går någonting sönder finns inte pengarna för att köpa en ny, dyr miljöklassad produkt.
Detta förhållande, och att elkostnaderna har ökat kraftigt de senaste 20 åren, gör att man i många länder i Europa talar om energifattigdom. Energifattiga hushåll är sådana som använder mer än 10 procent av sin inkomst till energi.
I Tyskland, där politikerna genom en Energiewende vill byta kärnkraft och fossila bränslen till förnyelsebar energi, lever sju miljoner hushåll i energifattigdom. Främst beror det på att tyskarna genom tilläggsavgifter på elräkningen tvingas subventionera förnyelsebar energi med över 200 miljarder kronor om året. Politiken leder också till en omvänd Robin Hood-effekt: Fattiga hyresgäster betalar genom sina höjda elräkningar stödet till välbärgade villaägare som monterar solceller på taket. 600 000 tyskar får varje år elen avstängd för att de inte har råd att betala räkningen.
I Storbritannien rapporterar The Spectator att 31 000 äldre britter dog på grund av kyla förra vintern, då de inte hade råd att värma upp sina bostäder.
Nu är energifattig­domen på väg att nå Sverige. Tobias Persson på Energimyndigheten säger i Ekot, den 27 juni, att de fattigaste hushållen i Sverige lägger allt större andel av sina inkomster på energi.
Det Ekot inte påpekar är att situationen snabbt kan förvärras, om Miljöpartiet får inflytande över energipolitiken efter valet.
Elen kommer generellt att bli dyrare, om MP får gehör för sitt krav att stänga flera kärnkraftsreaktorer. Dessutom har de gröna en rad förslag som ger samma omvända Robin Hood-effekt som subventionerna i Tyskland: Bonus till dem som köper moderna, energisnåla bilar ska finansieras genom straffavgifter för dem som kör gamla, energislösande bilar. Bensinskatten ska höjas medan förnyelsebara bränslen ska bli billigare. Subventioner och stöd till dem som klimatrenoverar och sätter upp solceller på taket ska betalas av dem som inte har råd att köpa nytt och klimatsmart.
När MP kritiserar konsumtion och tillväxt påpekar de ofta att de vill göra det lättare att reparera och återanvända gamla grejor. Men gamla fönster, bilar och kylskåp går än så länge inte att billigt uppgradera till klimatsmart.
Energi är inte heller någon lyxprodukt, det är en livsnödvändig basvara precis som mat, bostad och sjukvård. Ändå präglas MP:s energipolitik av ”åt den som har skall varda givet”. Välbeställda personer som har råd att leva klimatsmart gynnas, medan mindre privilegierade hushåll riskerar energifattigdom. Det blir svårt för Socialdemokraterna att försvara den politiken för sina väljare.