Asylmyter på skam

Ledare Artikeln publicerades
Privata HVB-hem fick mindre tillsynskritik än kommunala.
Foto:

Nu finns möjligheter till genomtänkt och resurseffektivt mottagande av ensamkommande ungdomar.

Flyktingkrisen 2015 var omvälvande, också på så sätt att det krävdes improvisationer och kreativa lösningar snarare än nitiskt efterlevda turer och bestämmelser. Särskilt tydligt blev detta i mottagandet av ensamkommande ungdomar. "I en normal situation, utan en sådan tidspress, skulle många av de åtgärder som vidtogs då inte vara acceptabla enligt en rad regelverk", skriver Konkurrensverket i en ny rapport.

Samtidigt har dock en del myter om dessa åtgärder fått fäste. Det har talats om att privata aktörer såg stora möjligheter till goda förtjänster och etablerade sig med oseriösa verksamheter; det har talats om en "asylindustri" som skulle ha uppstått omkring de ensamkommande.

Någon sådan står dock enligt Konkurrensverkets granskning inte att finna. För det första var det svårt för privata HVB-aktörer att bedöma efterfrågan på längre sikt. Prognosen var, till följd av utvecklingen i omvärlden och beroendet av politiska beslut, högst osäker. Till detta kom att privata HVB-hem måste ha tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) innan de kan påbörja sin verksamhet. Till följd av detta skedde inte den stora ökningen av platser på HVB-hem i privat regi utan genom att kommunerna öppnade egna, icke tillståndspliktiga. Existerande privata HVB-verksamheter hade redan före krisen relativt god lönsamhet; den påverkades bara marginellt av det ökade behovet. I de samtal som Konkurrensverket har fört har kommunerna uppgett att de inte hade klarat mottagandet utan dessa privata aktörer.

I den mån en undermålig verksamhet bedrevs var det, enligt Konkurrensverket, oftare i dessa kommunalt drivna HVB-hem. Offentliga HVB-hem var större och oftare överbelagda. Föreståndarna hade ofta "avsevärt kortare erfarenhet" än sina kollegor i privata verksamheter och var dessutom ofta ansvariga för flera HVB-hem. När de kommunala HVB-hemmen granskades av IVO fick de oftare kritik än de privata för sådant som brister i säkerhet, bemanning och personalens kompetens. Att dessa verksamheter sedan en tid avvecklas är bara att välkomna.

Men som Konkurrensverket också påpekar finns nu möjligheten att ta sig ur krisen. Det bör då ske på annat sätt än genom den tvärbromsning medelst sänkta ersättningar som regeringen har utfört och som leder till att kostnader vältras över på kommunerna. Det är inte ens säkert att övergången från HVB-hem till stödboenden, med mindre bemanning, är särskilt lycklig: den psykiska hälsan bland asylsökande ungdomar förbättras knappast med tiden i ovisshet och sysslolöshet.

Viktigare åtgärder skulle vara att underlätta för mer konkurrens och att arbeta bort instegshinder i form av handläggningstider (i april 2017 arbetade IVO med handläggning av ansökningar som kom in i juli 2016). Platser på HVB-hem borde kunna upphandlas enligt lagen om valfrihetssystem, vilket bara en kommun – Gävle – har prövat. För att komma dit måste det dock först ske en uppgörelse med myterna om "asylindustrin".