Kommentarer

• Det är redan prövat-!

  "Frågan är ju vem som enligt honom borde ta större ansvar. ?Samhället? skulle han säkert svara, och då egentligen avse stat och kommun".
  
  Bäste Per Dahl! Nu är det ju så att Bodströms teorier ju redan är prövade med ett utomordentligt nedslående resultat i bland annat USSR, DDR, Kinesisksa folkrepubliken, Cuba och Nordkorea.
  Behöver vi fler bevis för att ett samhälles fortbestånd och framåtskridande måste bygga på den enskilde människans, i mogen samverkan med andra, ansvar för sitt eget och sina närmastes liv.
  Att överlåta detta ansvar på någon form av politisk överhöghet, till höger eller vänster, har ju visat sig helt ohållbart.
  
  Så, varför kan inte våra specialutbildade politiker inse att yrkespolitikerns roll är synnerligen dubiös när man går att skapa ett vettigt samhälle.
  När skall egentligen yrkespolitikern bli vuxen? För närvarande verkar man ju simma omkring i sina egna små ankdammar på behagligt avstånd från den vardag valboskapen vistas i.

  Postad av Bjarne Ritzén 2009-10-06 09:30

  
  

• Kort familjepolitisk historik

  Man blir bara nedslagen av att läsa Ritzéns dumheter. Att påstå att socialdemokratin står för en människosyn som har likhet med regimerna i kommunistländerna är verkligen patetiskt. Hört talas om partisprängningen 1917? Socialdemokratin har aldrig velat ta ifrån människor ansvar för sina liv. Till skillnad mot konservativa och liberala vill vi dock se till att alla ha redskap att kunna ta detta ansvar. Alla. Inte bara dem som fötts med en silversked i sin alltför stora mun.
  
  Dahl bygger intressant nog nästan hela ledaren på argumentation mot vad han ANTAR att Thomas Bodström skulle svara. Han avslutar detta stycke med en intressant formulerad lögn: "Man kan då fråga sig vilken familjepolitik som verkligen haft som mål att tona ned familjens roll till förmån för ett antaL offentliga institutioner.
  Svaret är enkelt: socialdemokraternas."
  (Jag förvanskar här citatet genom att ändra ordet "antar" till det, som jag förmodar, avsedda ordet "antal").
  
  Socialdemokratisk politik har förändrat livet för svenska familjer. Det är definitivt sant. Den har givit dem möjlighet att leva betydligt drägligare liv. Historiskt sett är insatsen enorm ? och den har hela tiden skett med borgerligheten som bromskloss. Barnbidrag, föräldraförsäkring, vård av sjukt barn ? allt det är socialdemokratin verk. Särbeskattningen befriade kvinnorna från ett ekonomiskt tvång att bli hemmafruar och den fria aborten befriade många unga kvinnor från att tvånget att innan det hade mognad, yrke eller utbildning sörja för ett barn.
  Utbildningspolitiken har gjort att barn från underklassen fått utbildningsmöjligheter som tidigare var förbehållen en liten elit.
  Kärnfamiljen har således historiskt fått ett utomordentligt stöd av socialdemokratin. Men även andra former av familjebildning ? eftersom socialdemokratin inte tycker att det är dess sak att tala om för folk hur de ska leva. Därför kan man som ensamstående med barn överleva i Sverige. Det är inte enkelt ? för det är det inte att ha uppfostra barn på egen hand. Men det går. Och det finns dagis och det finns fritids och det finns bidrag stöd och det är rättigheter och inget man måste tigga om. Tiden när konservativa människor kunde känna sig nobla genom att bilda föreningar "till stöd för ogifta mödrar" är tack och lov bakom oss.
  
  Istället för att stå och babbla om familjevärderingar, traditioner och sammanhållning har socialdemokratin gjort saker som konkret gjort familjelivet bättre. Borgerligheten har fortsatt att prata som om det fortfarande var 1800-tal och den borgerliga överklassens värderingar och hyckleri normgivande för hela samhället.
  Så är det tack och lov inte

  Postad av Duff 2009-10-07 08:10

  
  

• Bäste signaturen Duff.-!

  Jag har stor kunskap om partisprängningen 1917 och dess bakgrund. Jag är därför desto mer förvånad över att Socialdemokraterna under efterkrigsåren samverkat med Kommunistpartiet, senare Vänsterpartiet, ett parti som stod sovjetkommunismen nära och som fortfarande i dag har en ledare som avstår från att officiellt kalla sig kommunist endast beroende på att beteckningen, enligt hans uppfattning, har en ?dålig klang? i politiska kretsar och bland valmanskåren. Det är detta ?vänsterparti? som nu Socialdemokraterna är beredda att samarbeta med vid en eventuell rödgrön valseger 2010.
  
  Jag har aldrig påstått att den svenska socialdemokratin hyllat den människosyn som präglat livet för miljarder människor i USSR, DDR, Kinesiska folkrepubliken, Cuba eller Nordkorea. Vad jag påstår är att den partisprängning som gjordes 1917 tydligen går att diskutera i dag med vänsterpartiets ledare för att socialdemokraterna skall kunna skaffa sig makt att återta regeringsställningen.
  Jag påstår också att socialdemokrati, liksom kommunismen, präglas av tänkandet att staten klarar allting bättre än den enskilde människan. Bättre ett statligt bidrag till istället för ökade ekonomiska möjligheter för den enskilde!
  
  Du ger en intressant beskrivning av socialdemokraternas bidrag till det svenska samhällets utveckling. Du glömmer bara en sak. Det som åstadkoms skedde i samverkan med och med idégivning från de frisinnade krafterna inom svensk politik.
  Utan motvikter som Bertil Ohlin och Jarl Jalmarsson, för att nämna några, skulle den socialdemokratiska sovjetiseringsivern i samklang med kommunisterna Hagbergs och Hermanssons inflytande under 1940- 50- och 60 talen lätt kunnat leda till ett rent kommunistiskt Sverige. Inte minst IB-affären med en socialdemokratiskt styrd, hemlig statlig informationscentral där alla politiska meningsmotståndare kartlades belyser denna risk.
  
  När Sovjetunionen våldtog Tjeckoslovakien 1968, på samma sätt som man tidigare med militära maktmedel kallat Polen och DDR till den rätta kommunistiska ordningen må man minnas Tage Erlanders ord, ?vi måste ha den största förståelse för våra röda bröder?.
  
  När därför de Svenska socialdemokraterna i dag, med viss rätt, vill framtona som den personliga frihetens förkämpar och den Svenska familjens beskyddare må det vara en betraktare förlåtet att något fundera över vart partiets ökande beroende av Vänsterpartiet kan leda till.
  
  Duff skriver:? Borgerligheten har fortsatt att prata som om det fortfarande var 1800-tal och den borgerliga överklassens värderingar och hyckleri normgivande för hela samhället?
  
  Sanningen, inte ens den politiska sanningen kan målas i svart och vitt. När dessutom politisk argumentering övergår i ren hysteri av det slag Duff representerar med detta uttalande blir resultatet närmast löjligt eftersom Duff klassar över 50% av landets befolkning som mindre vetande.
  Varför inte erkänna att politisk fanatism har mycket litet att göra med byggande av ett framtida samhälle.

  Postad av Bjarne Ritzén 2009-10-08 10:47

  
  

• Fakta talar för (S), Ritzén

  Ritzén vill, av förståeliga skäl, inte diskutera i sak. Summan av hans politiska tänkande är att socialdemokratin står för "bättre ett statligt bidrag till istället för ökade ekonomiska möjligheter för den enskilde!".
  
  Nej, socialdemokratin står för ökad frihet för den enskilde ? just därför krävs det en omfördelning från de som har mest till de som har mindre. Att bara människor med pengar ska ha frihet är inte rättvist ? det är inte ens demokrati. Transfereringssystemet är därför ett demokratiskt instrument. Att ge alla resurser är socialdemokratisk politik.
  
  Bertil Ohlin, Jarl Hjalmarsson, Hilding Hagberg och CH Hermansson har alla haft exakt samma påverkan på socialdemokratisk politik, nämligen ingen alls (möjligen med undantag av Ohlins bidrag till Stockholmsskolans ekonomiska tänkande, men det låg i huvudsak före hans politiska karriär). De frisinnades och liberalas viktigaste bidrag till socialdemokratiskt tänkande ligger kring tiden för allmän rösträtt och partisprängningen ? alltså i själva fundamentet till den socialdemokratiska ideologin.
  
  Jag tror att Ritzéns uppfattning att Bondeförbundet och Gunnar Hedlund i nästan sex år på 50-talet deltog i en regering med syfte att utveckla Sverige i kommunistiskt riktning, skulle förvåna en och annan historiker och samhällsvetare.
  
  Det fanns aldrig någon risk att det socialdemokratiska samhällsbygget skulle utvecklas till kommunism. Ritzén bevisar det själv, genom att hänvisa till IB-affären. IB-affären är definitivt en stor fläck i den socialdemokratiska historien, men motivet till den i grunden var antikommunismen inom socialdemokratin. Man var rädd för infiltration i arbetarrörelsens organisationer och även på höga poster i samhällslivet. Ritzén gör sig löjlig när han hävdar att övervakandet av kommunister var ett led i att upprättande av en kommuniststat. Det var en enorm kränkning av den personliga integriteten och hindrade och förstörde säkerligen yrkeskarriärer för människor. Men skälet var rädslan för den skada kommunister kunde göra på höga poster i samhällslivet (Wennerström-affären låg inte många år bort). Idag tycker vi att rädslan var överdriven. Jag tror inte att den svenska borgerlighet som just dessa år hyllade Christopher Jolins alster tyckte det.
  
  Ska man se till statens möjligheter att kränka den enskilde så ger den borgerligt genomdrivna FRA-lagen betydligt bättre verktyg för en totalitär stat än vad IB någonsin kunde åstadkomma.
  
  Jag får veta att jag klassar över 50% av landets befolkning som mindre vetande. Ritzén föredrar att klassa 50 procent av befolkningen som levde under 1900-talet som mindre vetande. Det var faktiskt folket som röstade så att Sverige fick socialdemokratiskt dominerande regeringar under mer än 60 år på 1900-talet.
  
  Tage Erlander-citatet får Ritzén allt verifiera med tid, plats och sammanhang, för jag känner inte igen det. Att Erlander skulle ha några som helst kommunistiska böjelser eller förståelse för Sovjetmaktens ingripande i Tjeckoslovakien är en absurd tanke. Det brutala nedslåendet av Pragvåren var en fruktansvärd besvikelse för alla med demokratiskt sinnelag och hopp om sunt förnuft skulle kunna ha en chans i ett kommuniststyrt land. Socialdemokratin betraktade alltid den Sovjetstyrda kommunistregimen som "diktaturens kreatur" vilket Olof Palme mycket riktigt benämnde den.
  
  Socialdemokratin använde kommunisterna som stödparti när inga andra alternativ stod till buds under lång tid. Deras dåvarande kopplingar till Sovjetunionen och totalitära tänkande gjorde dem otänkbara som koalitionspartner. Men Stalin har varit död i 56 år, Berlinmuren och östblocket föll för 20 år sedan. Vänsterpartiet bekänner sig till den parlamentariska demokratin. Partiet kan inte längre anses vara marionett för någon annan makt eftersom någon sådan inte finns. Jag förstår inte folk som blir vänsterpartister (och ännu mindre de som blir miljöpartister) men de är ett existerande faktum och i politiken måste man arbeta med existerande maktkonstellationer. Demokratin bygger på det.
  
  Politisk fanatism har ingen som helst plats i att bygga ett framtida samhälle. Politiska beslut är däremot nödvändiga, bland annat för att motverka kapitalismens värsta avarter.
  
  Socialdemokratisk familjepolitik bygger på att befria individerna. Socialdemokraterna kan bevisa att det är så genom att peka på en rad reformer. Borgerligheten har alltid kommit sent eller inte alls till insikterna om värdet av omfördelning, arbetssituation som gör drägligt familjeliv möjligt, offentliga barnomsorg, rättvisa utbildningsmöjligheter etc.
  

  Postad av Duff 2009-10-09 11:33

  
  
• • Kommentera artikeln
  • Kommentarer som RSS