Åsiktskorridoren gammal som gatan

Ledare Artikeln publicerades

Under en tid har den så kallade åsiktskorridoren stötts och blötts i samhällsdebatten. Numera är de flesta överens om att den finns. En del debattörer har till och med givit sig ut på arenan och bekänt att de är medskapare till den.

Åsiktskorridoren handlar inte om att man inte kan yttra sin mening i Sverige. Det kan alla göra. Korridoren utgörs istället av att den som säger något som ligger utanför de ramar, berättelser och ordlistor vi förväntas hålla oss till, kan drabbas av olika typer av repressalier. Bli socialt stigmatiserad eller förlora uppdrag och arbete. Det skapar i sig den självcensur, som det räcker med att bevista en parmiddag eller sitta en stund runt arbetsplatsens kaffebord för att få bekräftat att en hel del i vårt land ålägger sig själva. ”Men det här kan man inte säga”, är en snart en lika vanlig fras i de trygga sociala sammanhangen som ”Hur mår du?”.

Själv har jag en ambivalent hållning: Jag har viss respekt för hållningen att människor inte vågar eller vill säga sin mening – jag vet av erfarenhet att det kan kosta. Men samtidigt ingen respekt alls: Vi lever i ett demokratiskt land där ingen hämtar oss om nätterna om vi sagt något ofördelaktigt om makthavare eller har stuckit ut hakan i en samhällsfråga. Är vi verkligen realistiska – eller enbart fega och lata?

Vi föreställer oss ofta att denna åsiktskorridor nyss har uppkommit och att den är relaterad till vissa frågor, som migration och integration. Men om det istället är så att den i själva verket speglar en mentalitet som präglat vår nation under längre tid, blir det inte lika lätt att framställa sig som offer för en kultur där man egentligen skulle säga sin mening om man bara vågade. Då är det istället så att vi är en hukande befolkning. Ett inte så attraktivt kollektivt karaktärsdrag.

Häromkvällen visade SVT Jan Troells film om Torgny Segerstedt, Dom över död man. Filmen skildrar Segerstedts publicistiska kamp mot nazismen under trettio- och fyrtiotalen. Med skärpa friläggs de påtryckningar han utsattes för, av såväl samlingsregeringen, med Per Albin Hansson i spetsen, som majestäten själv, Gustaf V. Troell får fram de konkreta konsekvenserna: tidningen Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning konfiskerades tre gånger på grund av Segerstedts svidande kritik av nazismen och den svenska flatheten. Men också påtryckningarnas psykologiska strategier: att angripa Segerstedts motiv och person. Att gnaga, stressa och hota under förment förbindlig och välmenande flagg.

Redan 1936 hade Segerstedt drivit linjen mot ett svenskt deltagande i olympiaden i Berlin. När Sverige lät tyska soldater på permission resa med tåg genom Sverige, skrev Segerstedt i hårda ordalag om den svenska undfallenheten. Den svenska omhuldade neutraliteten kom under lupp och framstod som en täckmantel för feghet.

Det var sannerligen inte många som tog till orda offentligt och uthålligt i Sverige under dessa mörka år. Att Sverige undslapp krig och att människoliv sparades, kan givetvis ses som ett hjältedåd av Hansson och samlingsregeringen. Men det hela lämnar ändå en dålig eftersmak. I skarpt läge stod inte nationen upp för det rätta, utan försökte tysta de som såg och vågade tala.

Det här är vår historia. Vi har trots allt en del att göra upp med. Åsiktskorridoren är inte något nytt. Det är bara medierna och kanalerna som är fler och snabbare i vår tid. Vad vi hukar inför idag, hur vi agerar när läget i vårt land och i omvärlden blir allt skarpare, är frågor som börjar bli mycket angelägna att ställa.

Fakta

Annika Borg

Teol dr och författare

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.