Arvet efter 1968 lever kvar ännu

Ledare ,

Sverige grep sig an revolutionsivern med hull och hår, in i minsta barnprogram. Det svenska konsensustänkandet gick på vänstervarvet. Att skaffa en heltäckande bild av konsekvenserna är angeläget.

Artikeln publicerades 16 juli 2015.

I sin självbiografi förmedlar Ingmar Bergman sitt intryck av det svenska kulturlivet under sjuttiotalet: Sverige var det enda land i Europa som upphörde att sätta upp klassiker på nationalscenen. Det var politisk teater frammejslad ur gruppövningar och kollektivt upptäckande som gällde. Den upplevelsen av en nitisk stämning har många vittnat om.

Sverige sticker ut även i fråga om att utforska de återverkningar de inflytelserika 1968-generationerna har haft. Det saknas en bred uppgörelse med och genomlysning av det vänsterinflytande som kom att prägla samhällsliv, media, kyrkor och institutioner.

2013 startade ett treårigt forskningsprojekt med målsättningen att kartlägga och förstå vilka konsekvenser 1968-rörelserna fick. Projektet Arvet efter 1968 engagerar en rad forskare och leds av idéhistorikern Svante Nordin. Forskningsinitiativet syftar till en sådan mer genomgripande analys av samhällspåverkan, vilket är välkommet.

Personliga uppgörelser med ett rött förflutet har dock inte saknats. I en nyutkommen bok med den talande titeln Omprövningar, lägger författaren David Brolin pussel över Sveriges vänsterintellektuella män. Han intresserar sig för dem som gjort upp med sin kommunistiska ungdom och idag håller sig till en borgerligare skala. De som istället blivit vänsterns starka kritiker: De har bytt åsikt, men har kvar sin kampanda.

Svante Nordin och Lars Gustafsson är några av dem som sätts under lupp. Boken bidrar till välbehövlig kunskap om tongivande personers politiska resor. Kunskapen inifrån är säkert en tillgång i det forskningsprojekt Nordin nu driver.

Men intressanta är även de som inte gjorde denna resa och deras inflytande. En sådan person är Britta Stenholm, verksam i Förbundet Sverige-DDR, socialdemokratisk skolpolitiker och utredare åt utbildningsdepartementet. Hon arbetade för att kunskapen om DDR som gavs i svenska läromedel skulle vara "neutral", alltså förmedla DDR:s egen självbild. En annan är Greta Hofsten, chefredaktör för Folket i bild/Kulturfront, kulturpersonlighet och gift med teologiprofessorn Gustaf Wingren.

Teologiprofessorn var den som öppnade dörrarna för Aleksander Radler, som senare skulle visa sig vara Stasis storspion i Sverige, till fakulteten vid Lunds universitet.

Det har från det officiella Sverige funnits en motvilja mot att skapa klarhet och transparens runt närhistorien. Arkiven finns inte tillgängliga; minns turerna kring och restriktionerna när forskaren Birgitta Almgren skulle få tillgång till Säpos arkiv. En annan aktör som varit ovillig att glänta på dörren till det förflutna är Svenska kyrkan.

Då och då kommer motioner till kyrkomötet om att öppna arkiven och en konferens om kyrkans agerande och kontakter under denna tid gick av stapeln i Växjö för några år sedan. Men ännu är locket på. Enligt bedömare är skälet lika enkelt som uppenbart: Sverige var unikt anfrätt av vänsterideologierna och många är de som vill att det som varit ska förbli i dunkel och sjunka undan.

Hur arvet efter 1968 lever vidare hos dagens unga generationer är ytterligare en fråga att ta sig an. Under ord som "fred" och "solidaritet" kan, som 1968-rörelserna visar, dölja sig annat.

Det är tankar om det goda samhället och den goda, toleranta samexisterande människan som varit mest effektiva för att i ett senare skede kunna verkställa ofrihetens förtryck. Förhoppningsvis lär sig tillräckligt många tillräckligt mycket av den läxan. Rannsakans tid tycks hinna ikapp även Sverige.

Läsarnas kommentarer

Din kommentar tillhandahålls av Disqus och ska ej betraktas som redaktionellt material. Genom att kommentera på Barometern Oskarshamns-Tidningen så godkänner du samtidigt våra regler.

På barometern.se är det möjligt att kommentera vissa artiklar. Dock tar vi bort möjligheten att kommentera artiklar med rättsrelaterat innehåll, till exempel domar och åtal. Vi hade den möjligheten tidigare, men fick då mängder med kommentarer med innehåll som vi inte kunde publicera.

För att kunna kommentera måste du ha ett användarkonto hos Disqus, vars verktyg för kommentarer används på barometern.se. På tider då Barometern Oskarshamns-Tidningens webbredaktion inte är bemannad går det inte att kommentera artiklar på barometern.se

barometern.se tillämpar eftermoderering av läsarkommentarerna. Det innebär att den som skriver en kommentar får den publicerad i det närmaste omedelbart, men att kommentaren senare kan komma att modereras bort om den inte lever upp till riktlinjerna för läsarkommentarer på barometern.se.

Det innebär också att vid publiceringen är det den som skrivit kommentaren som är juridiskt ansvarig för dess innehåll och därmed kan bli anmäld för exempelvis förtal. Efter modereringen är det ansvarig utgivare på Barometern Oskarshamns-Tidningen som bär det juridiska ansvaret.

Läsarkommentarer - riktlinjer

Vi har högt i tak.

Vi har en tillåtande grundinställning.

Vi vill att användarna ska komma till tals.

Men

Vi tillåter inte läsarkommentarer i samband med rättsrelaterade artiklar.

Vi publicerar inte läsarkommentarer där någon anklagas för brottslighet.

Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara osanningar.

Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppenbara faktafel.

Vi publicerar inte läsarkommentarer med synpunkter eller åsikter som inte är relevanta för den diskuterade artikeln.

Vi publicerar inte läsarkommentarer om etnisk grupp, kön, sexuell läggning, politisk tillhörighet, yrke eller religion om det saknar betydelse i sammanhanget

Vi tillåter kritik mot personers handlingar och beslut. Etiska spelregler gäller.

Vi publicerar inte läsarkommentarer med uppgifter som vi av etiska skäl undvikit att publicera i den diskuterade artikeln.

Vi kan publicera länkar till andra webbplatser, men de ska vara relevanta för den diskuterade artikeln.

Vi rättar inte grammatiska fel, stavningsfel, meningsbyggnadsfel mm i läsarkommentarerna.