Arbetslösheten kan inte förmedlas bort

Att skälla på Arbetsförmedlingen är en tacksam uppgift. Sett till de summor som pumpas in i myndigheten är antalet förmedlade jobb försvinnande få. Pengarna försvinner ofta i ett byråkratiskt svart hål. 100 miljoner för en ny webbsida är ett talande exempel. Men det är också en i många avseenden hopplös situation för en myndighet som ska hålla allt fler bollar i luften.

Att satsa på privata aktörer var något som präglade den förra regeringens politik, men systemet med jobbcoacher och etableringslotsar blev med rätta utskällt. När allianspartierna nu skriver att de vill överlåta mer av arbetsförmedlingens arbete till fristående aktörer, är de därför noga med att lyfta fram vikten av ett stramt regelverk och tydlig uppföljning.

Är det då mer effektivt med privata förmedlare som matchar arbetssökande mot lediga jobb? Enligt Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, är det svårt att dra några entydiga slutsatser av de svenska försöken. Enligt professor Lars Calmfors (DN 18/7-17) ger inte heller internationella utvärderingar stöd för att privata aktörer generellt fungerar bättre. Nyckelfaktorn är i stället hur ersättningen betalas ut.

Detta är något som även alliansledarna tar fasta på, bland annat genom att låta ersättningen variera utifrån hur långt den arbetslöse anses stå från arbetsmarknaden. På så sätt hoppas de undvika att aktörerna väljer bort de arbetslösa som anses svårast att få i arbete.

Det kan vara motiverat med riktade satsningar av olika slag. Men de måste då också komma de till godo som är i störst behov av hjälp. De statliga beredskapsjobben skulle vara av enkel karaktär. Men när Statskontoret utvärderade satsningen visade det sig att två tredjedelar av jobben gått till personer med högskoleutbildning.

Extratjänster, yrkesintroduktionsanställningar, nystartsjobb och etableringsjobb är andra exempel på subventionerade anställningar som lanserats. Men allt för många olika stöd riskerar att skapa en byråkratisk djungel. Billiga anställningar blir också mindre attraktivt för arbetsgivarna ju större krav som ställs på dem att tillhandahålla handledning och utbildning.

Med EU:s lägsta lönespridning och lägsta andelen enkla jobb, har Sverige på ett effektivt sätt stängt ute framför allt invandrare från arbetsmarknaden. Utbildningssatsningar och jobbmatchning i all ära, men det måste också bli möjligt att anställa personer till markant lägre löner än vad dagens kollektivavtal tillåter.

Arbetsmarknadsekonomiska rådet har visat att av arbetslösa som år 2005 fick jobb som exempelvis städare eller tidningsutdelare, har 40 procent i dag gått vidare till mer välbetalda arbeten.

Att bejaka en större lönespridning är inte synonymt med vilja permanenta löneskillnader. Men steg ett för att kunna göra lönekarriär är faktiskt att få ett jobb.