Arbetslösa hålls utanför samordningen

Ledare Artikeln publicerades
Ingen talar för de arbetslösa när LO samordnar.
Foto:Janerik Henriksson/TT
Ingen talar för de arbetslösa när LO samordnar.

Medan Konjunkturinstitutet pekar på vikten av att hålla nere lägstalönerna för att fler ska få jobb väljer LO en låglönesatsning inför avtalsrörelsen.

För två veckor sedan kom Konjunkturinstitutet med årets rapport om lönebildningen i Sverige. Uppmaningarna till arbetsmarknadens parter var svåra att misstolka. De "behöver bidra genom väl avvägda avtal för generella löneökningar och lägstalöner som underlättar inträdet på arbetsmarknaden för grupper som står utanför".

Konjunkturinstitutets uppmaning verkar dock ha klingat ohörd. I går meddelades det från LO att centralorganisationen till skillnad från i våras står enad inför den kommande avtalsrörelsen. Ett beslut om en prioritering av löner under 24 000 kronor i månaden fick de förbund som tidigare ställt sig utanför samordningen att infoga sig i ledet.

I sammanhanget bör teorin om att försvagade fackliga organisationer tenderar att radikaliseras att nämnas. Priset för enighet efter den senaste splittringen och en allt lägre organisationstillhörighet i likhet med andra medlemsorganisationer var också en profilerad satsning.

De som står utanför arbetsmarknaden - så kallade outsiders - omfattas inte av samordningen och för dem är överenskommelsen inte som den beskrivs av företrädare någon "framgång". Det blir högre trösklar in.

Beslutet "stärker den svenska modellen", där parterna utan inblandning av staten sätter löner, kommenterar det allra största förbundet Kommunal uppgörelsen. I själva verket kan det vara tvärtom. Om parterna inte klarar av att ta hänsyn till nyanlända och lågutbildade outsiders ökar trycket på den politiska nivån att lagstiftningsvägen öppna upp arbetsmarknaden i strid.

Den svenska fackföreningsrörelsen (läs LO) har större makt än i andra stater, men är på ett plan en av de mest reformvänliga. Få av dess motsvarigheter i Västvärlden har samma frihandelsvänliga inställning. Många väljer att använda konfliktvapnet oftare. Samtidigt rymmer också LO-familjen mer radikala förbund där facklig kamp och lönepolitisk aktivism är viktiga mål. LO är i sig en kamp mellan ansvar och övertygelse. När centralorganisationen väljer att ignorera råden från Konjunkturinstitutet prioriteras det förra och inte det senare.