• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Bakgrund, onsdag

Arbetslinjen diskuteras hett

Ledare 2008-08-26 | Uppdaterad 2008-08-28

Först ut var Svenska Dagbladets politiske chefdredaktör P J Anders Linder på blogg och i papperstidning. Han betonar inte bara våra förpliktelser mot andra utan också utrymmet för kreativitet och frihet:

Flest timmar i veckan vinner?

…Jag skulle vilja gå ett steg längre. Om Per Dahl vill hålla de professionella arbetsinsatserna i schack för att skapa mer tid och utrymme för de civila, tycker jag att det är viktigt att man också bejakar glädjen och leken. Arbete och plikt kan ge mening åt tillvaron, men tillvaron kan få mening på fler sätt än arbete och plikt. Det behövs tid inte bara till ärenden åt släktingar utan även till middag med vännerna, Mad Men på dvd eller en stund vid pianot.

Dick Erixon kommenterar också på bloggen med samma namn men ställer resonemangen i Barometern-OT i kontrast till bidragsberoendet:

På ett plan är det ju enkelt att hålla med. Vad kan vara viktigare än livskvaliteten sammantaget? Livet är större än pengar.

Men jag tycker Dahl hårdvinklar syftet med “arbetslinjen”. Den ska ju ses i kontrast till socialistisk politik som går ut på att människor ska kunna leva på bidrag - som andra tvingas arbeta ihop till.

Och detta … är skadligt på fler sätt än att stat och kommun behöver få in skattemedel. Människor som lever på bidrag är inte självförsörjande, utan har överlämnat makten över sina liv till staten och politiken. Det leder snart till vanmakt att veta att man inte ens klarar av att försörja sig själv. Hur oduglig är man inte då?

Johan Ingerö för fram tänkvärda idéperspektiv på egen blogg:

Detta är även det socialdemokratiska perspektivet; tanken att vi arbetar för att hålla staten och kommunerna på fötter. Men så är det inte för vanligt folk, och så borde det inte heller vara för en borgerlig regering. Det offentliga samhället finns till för vår skull. Inte tvärtom. Detta faktum är lika osynligt i Borgs resonemang som någonsin i Bosse Ringholms. Dessa båda herrar må ha lite olika frisyrer, men de är helt ense om att statens budget är egenvärdet. Inte de individer som bidrar till den.

Bloggen Sidvind har ett mer vänsterinriktat perspektiv:

När även borgerliga debattörer börjar tröttna på det eviga tjatet om arbetslinjen finns det hopp. Det är nämligen inte enbart ett lands ekonomi som avgör hur lyckliga människorna är. Nu återstår bara att ta debatten om hur målet bäst ska kunna uppnås. Sänkt skatt på arbete är bra, försämrade trygghetssystem är det inte.

Mer som busvänster är bloggaren Claes Krantz på sin blogg:

Sen kan jag inte låta bli att skratta åt hur stackars Per Dahl på Barometern skälls ut för att våga ifrågasätta den heliga arbetslinjen. Så stor var den heliga yttrandefriheten i de nya moderaterna.

(Så stackars känner sig inte undertecknad, och inga skratt har faktiskt avhörts…)

Boggen Mina moderata karameller tar upp tråden

Politiken måste bort från det instrumentella...

Som tidigare påpekats så är ett av den här regeringens stora problem att kommunicera på ett inspirerande sätt. Det blir lätt bara kvantitet och väldigt lite kvalitet och livslust, även om det ibland framskymtar såna glimtar, till exempel i statsministerns tal. Men det är alldeles för sällsynt.

Människor är inga maskiner - det är något att komma ihåg...

”Den hälsosammme ekonomisten” diskuterar sambandet mellan arbetslinjen och liberalismen ur ett praktiskt politiskt perspektiv:

Begreppet ”arbetslinjen”, som faktiskt ursprungligen uppfanns av socialdemokraterna (tänk vad tiden går), har dock ett antal pedagogiska fördelar i och med att begreppet relaterar till grundläggande och gemensamma värderingar.

Mänskliga normsystem syftar till att lösa lokala problem och våra värderingar handlar mer om hur vi bör bete sig mot vår nästa än om hur vi bygger det goda samhället. Detta är något som F A Hayek understryker i ”Det stora misstaget”. Flit och hederlighet är dygder som omfattas av de flesta. Arbetslinjen förenar dessa värderingar i ett samlat begrepp, medan liberalismen och andra ideologier i regel kräver att man drar grundläggande värderingar till sin spets.

Arbetslinjen och liberalismen kommer aldrig att kunna förenas. Samtidigt tror jag att arbetslinjen och liberala värderingar löper parallella ganska långt. Och framför allt; i ett samhälle där intresset för ideologi är begränsat är det nog lättare att bygga politiken på människors befintliga värderingar än att försöka fördjupa dessa värderingar.

Dick Erixon sammanfattar på sin blogg:

Jag gillar den här diskussionen. Den visar vad frihet betyder. Frihet handlar om att ta greppet om sitt eget liv, att först se till att försörja sig och de sina, men inte låta det materiella ta överhanden utan finna en balans med förkovran och utveckling i det som verkligen intresserar dig. Och detta gäller över tid. Livsvalen vi gör måste vi ta ansvar för, vi kan inte plötsligt svika löften vi givit. Men inom ramen för att ta ansvar — inför oss själva — bör vi mer lyssna till vad som roar oss och unna oss det. Så kan livskvaliteten öka och stressen och slitet och utmattningen minska.

Slutorden går till Carl-Johan Westholm på bloggen Stateblind:

Till synes har regeringens inställning till FRA och arbetslinjen inget med varandra att göra. Dick Erixon hyllar f ö på sin blogg arbetslinjen till skillnad mot "bidragslinjen" - det är enkelt att förstå vad han menar. Men det är Nicklas Lundblad som står för grundslagen från baslinjen, medan de andra slår volley eller halvvolley vid nätet.

Han skriver: "Det är en svaghet i den moderna rättsstaten att vi inte tycks förmögna att diskutera värden när vi talar om teknik."

Exakt. Så är det. Grundfrågan är: ska Staten ha som mål att alla arbetar så mycket som möjligt? Naturligtvis inte, svarar en klassisk liberal. Och inte motsatsen heller, dvs att alla arbetar så litet som möjligt. En liberal regering driver FRIHETSLINJEN! D v s det är upp till var och en myndig och frisk individ att själv bestämma hur mycket arbete som den vill göra, och erhålla ersättningen för det egna arbetet.

----

Säga vad man vill. En artikel i Barometern-OT kan i dagens medievärld starta debatt Sverige runt inom ett par dygn…

Per Dahl

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: