Är det amnesti Löfven vill ha?

Ledare Artikeln publicerades
Uppropet kommer att sprida sig, säger aktivisterna.
Foto:Fredrik Sandberg/TT
Uppropet kommer att sprida sig, säger aktivisterna.

Den rödgröna regeringen tycks oförmögen - eller ovillig - att få ordning och reda i migrationspolitiken.

År 2005 restes krav på flyktingamnesti i Sverige. Bakgrunden var den utdragna process som ledde fram till att Utlänningsnämnden lades ned 2006. Nämnden hade då varit verksam sedan 1992 och utgjorde överprövningsinstans för Migrationsverkets beslut.

Utlänningsnämnden kritiker menade att proceduren var rättsosäker och alltför inriktad på att söka blottor i den asylsökandes berättelser. En juristprofessor anklagade till och med nämnden för att vara främlingsfientlig.

När regeringen 2002 överlämnade en lagrådsremiss om procedurförändringarna, med förslag om två juridiska instanser för prövning av migrationsärenden, slog Lagrådet bakut. Rådet varnade för att den nya föreslagna ordningen väsentligt skulle ytterligare förlänga handläggningstiderna och därmed äventyra rättssäkerheten.

    Borgerliga partier, som KD, påtalade problemet med "ärendeberget hos Migrationsverket och Utlänningsnämnden" och hur handläggningstiderna måste komma ned till en "anständig" nivå. Med facit i hand kan man konstatera att ärendebalansen är värre än någonsin femton år senare, och var det även före förra årets migrationsströmmar.

    Trots Lagrådets kritik valde man att införa den nya proceduren. Det var i samband med det som uppropen om amnesti kom. Eftersom proceduren varit så rättsosäker att nämnden fick läggas ned, menade amnestiförespråkarna att en omprövning behövde göras av alla de ärenden där de asylsökande fått avslag.

    Men eftersom det skulle hota att sätta det nya systemet i kollaps redan innan de kommit på plats, var en allmän amnesti den enda vägen, löd kraven från skilda föreningar, kyrkor och politiska aktörer. Uppropen och demonstrationerna fick stort genomslag. Vid en omröstning i riksdagen fick S och M till slut majoritet för att inte släppa igenom förslaget. Men S fick sedan gå MP och V tillmötes och införa en tillfällig lag om amnesti för barnfamiljer.

    I det läge som råder i dag finns liknande ingredienser. Regeringen har inte lyckats med sitt uttalade mål att få till stånd ett fungerande system för avvisning av upp emot 80 000 personer. Man har inte fått i gång en struktur för åldersbedömningar. Inte ens det, till antalet individer mindre ärendet, om avtal med Marocko om avvisning av kriminella unga personer från Nordafrika tycks fungera. Migrationssituationen har på flera än dessa områden vuxit beslutsfattarna över huvudet.

    Häromdagen protesterade något hundratal unga asylsökande män på Mynttorget i Stockholm mot de regler som gäller för dem som kommit efter november 2015. I regeringen sitter MP som internt brottas med dem som kräver en allmän amnesti. Även V ställer sig positiva till amnesti. Andra aktörer trycker på.

    Systemen är oerhört pressade. Flera av de föreslagna åtgärderna kommer bli svåra att genomföra. Håller Sverige på att äntra vägen mot allmän amnesti, mot det som inte kan resultera i något annat än ytterligare turbulens? Det är dags för Stefan Löfven att ge besked om den saken, eller kavla upp ärmarna.