Bidragsfällan måste avskaffas

Ledare Artikeln publicerades

Bidragstak och villkorade miljarder till kommunerna är rätt tänkt av Moderaterna.

Moderaterna prioriterar reformer.
Foto: Hossein Salmanzadeh/TT
Moderaterna prioriterar reformer.

Valet behöver inte handla om vem som ska förhålla sig hur till Sverigedemokraterna. Det kan också handla om hur stora gemensamma utmaningar ska lösas och offentliga verksamheter som spelar stor roll i människors liv ska kunna finansieras. Som ett av dessvärre få partier har Moderaterna valt denna senare inriktning. När partiet under torsdagen presenterade sin inriktning för den ekonomiska politiken 2018-2022, handlade det om reformer i egentlig mening.

Att ett reformbehov finns är uppenbart. Dels har under de senaste fyra åren inga egentliga förändringar utöver utgiftsökningar genomförts på välfärdsområdet, dels finns strukturella fel som omgående behöver åtgärdas. Till dem hör det säregna faktum som Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi har uppmärksammat, nämligen att det under vissa förutsättningar kan vara en förlustaffär att gå från bidrag till arbete - och detta redan innan de kostnader som följer av att ha ett arbete har räknats in.

Det brukar heta att alla som kan jobba också ska jobba, men den som kan privatekonomi inser att samhället i praktiken premierar arbetslöshet. Moderaternas bidragstak är det enda kända politiska förslaget till förändring.

Bidragsreform är än mer brådskande eftersom försörjningsstöd (socialbidrag) har blivit en långsiktig inkomstkälla för allt fler. Andelen mottagare som i princip bara är arbetslösa kommer sannolikt att öka i takt med att nyanlända lämnar etableringsfasen. Det är en rimlig, om än djärv, ny moderat princip att kommunerna i utbyte mot utökade statsbidrag ska intensifiera sitt arbete för att få bidragstagare i arbete.

Mycket detaljer återstår ännu att redovisa - till exempel hur bidragstaket inte ska innebära att barns uppväxtförhållanden äventyras. De bidrag som ”staplas” på varandra är nämligen bidrag kopplade till antalet barn. Det är just stora barnfamiljer som förlorar mest på att gå från bidrag till arbete.

Men ansatsen är riktig. Att fler kommer i arbete är nödvändigt när befolkningen blir äldre.

Och att försörjningsstöd är en tillfällig hjälp, snarare än en långsiktig inkomst, är en lika stor nödvändighet. Kommunernas ekonomi blir annars ohållbar. Men det finns också ett moraliskt skäl: skattebetalare ska kunna vara säkra på att deras inbetalningar används med maximal precision för att offentliga åtaganden ska kunna hållas. Annars skadas den livsviktiga tillit som också kallas samhällskontraktet.

Läs mer: