Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2011-02-02 | Uppdaterad 2011-02-02
Så kom besked många av oss väntat på. Regeringen, med integrationsminister Erik Ullenhag i spetsen, förflyttar diskrimineringsombudsmannen (DO) Katri Linna till en tjänst inom regeringskansliet. Tidigare generaldirektör för Utlänningsnämnden och tillförordnad generaldirektör för Konsumentverket, Håkan Sandesjö, utses samtidigt till vikarierande DO.
Inte helt oväntat lägger Linna skulden på media som enligt hennes mening inte förstått att myndigheten är ”inne i en helt annan utvecklingsfas än den ensidigt negativa mediabilden gett sken av”.
Undanflykter är också förklaringar, om än dåliga sådana.
För några dagar sedan skrev ledarsidan om den medarbetarenkät som fackförbundstidningen ST Press skrev om i december. Av denna framgår bland annat att nio av totalt 85 anställda anser att de blivit utsatta för trakasserier på grund av kön eller etnicitet på jobbet. Allt på en myndighet vars uppgift är att motverka diskriminering. Fyra personer uppger vidare att de utsatts för trakasserier av chefen. 2009 utsågs Linna till Sveriges sämsta chef av tidningen Chef. I dag skriver vi 2011.
Det är lätt att tro att problemet därmed stavas Linna och att lösningen är att hon nu fått gå. Men så enkelt är det dessvärre inte.
Gunnar Strömmer, jurist och chef för Centrum för rättvisa, har på ett förtjänstfullt vis, under flera års tid, med hjälp av praktiska rättsfall visat hur absurd och feltänkt myndigheten är. När regeringen förra året avskaffade de antagningsregler som tillät högskolor att anta – och utesluta – studenter på grund av kön var det många som jublade. Men inte diskrimineringsombudsmannen Katri Linna.
DO har tvärtom nekat flera kvinnor hjälp med anmälningar mot olika högskolor trots att könsdiskriminering varit ett faktum. Myndighetens chefsjurist Pia Engström Lindgren skrev på DN Debatt (14/10 2009) mot bakgrund av en anmälan mot myndigheten att ”Det är inget negativt att tillämpa positiv särbehandling, det är ju något positivt förutsatt att det tillämpas rätt”.
Ja, man blir fundersam. Vadå tillämpas ”rätt”? När är det ”rätt” att missgynna någon, kvinna som man, på grund av deras könstillhörighet? Kan man missgynna bara lite, och är det i så fall mindre fel än att missgynna mycket? Nej, nej, nej! DO har helt tappat greppet om det enda väsentliga – lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter för alla – oavsett grupptillhörighet. Det är alltid viktigare än millimeterrättvis fördelning baserad på tillfällig opportunism.
Om nästa DO inte förstår detta, kärnan i all form av antidiskrimineringskamp, är frågan varför myndigheten ens ska finnas kvar?
AT











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA