Alliansens död är inte borgerlighetens
På SvD debatt enas samtliga borgerliga ungdoms- och studentförbund i gemensam sak. Att det behövs en ny grundlagsutredning. Förslaget, även om det är viktigt och bra, står dock i skuggan av det viktigare ställningstagandet – en enad ung borgerlighet.
Efter vinterns fadäs då Centerpartiet och Liberalerna blev stödpartier till Socialdemokraterna har Alliansen dödförklarats. Oavsett moderpartiernas aviga inställning till varandra visar ungdomsförbunden inga tecken på långsinthet.
Den borgerliga visionen och värdegemenskapen är någonting som har präntats in hos dem sedan barnsben. För den yngre generationen är normalläget en alliansregering. Alliansen är något självklart. De växte inte upp under den socialdemokratiska maktfanan och har aldrig varit med om att Socialdemokraterna har haft ett väljarstöd som överstiger 40 procent.
Det gör att de har ett helt annat perspektiv och förhållningssätt. Eller rättare sagt, de förhåller sig sällan överhuvudtaget till Socialdemokraterna. Det är varken det statsbärande partiet eller partiet som av någon anledning förtjänar en stor begynnelsebokstav.
Gemenskapen inom ung borgerlighet är något som vänstern kan se sig i månen efter. Det handlar inte bara om att företrädare från ungdomförbunden utbildas i opinionsbildning tillsammans eller umgås i samma kretsar. Det finns något mer, en historia, en tradition.
Ungdomsförbunden tar inte gemenskapen för given utan förstår att samhörigheten kräver underhåll. Därför spelar det mindre roll om ungdomsförbunden driver frågan om en ny grundlagsutredning, eller någon annan fråga. Det viktigaste är att de gör det tillsammans.
Ungdomsförbundens gemensamma ställningstagande visar att borgerligheten står över Alliansen och är någonting större.
Alliansen var bara ett medel för att få genomslag för borgerlig politik och det målet lever vidare. Dessutom slår det hål på myten att liberaler och konservativa inte kan enas. Ungdomsförbunden är betydligt mer liberala och konservativa än sina respektive moderpartier.
Så många personer har putsat på det osynliga kitt som håller ihop borgerligheten. Resultatet har blivit en grund som är så stabil att den till och med står pall för moderpartiernas nycker. Det är ett fint arv. Och den yngre generationen tycks vårda det väl inför framtiden.