Alliansen är tillbaka

Ledare ,

Efter en turbulent politisk höst går alliansen framåt i opinionen. Ska Allianspartierna vinnas nästa års val krävs en breddning av det politiska programmet.

Valet nästa år kan komma att avgöras av fyraprocentspärren till riksdagen. Miljöpartiets fall är det stora utropstecknet. De gröna har haft några riktigt dåliga veckor krönta med en sexskandal och sedan den utrikespolitiske talespersonens avgång. De dåliga siffrorna kan inte bara skyllas på att ett mindre parti förlorat på regeringssamarbetet. Att partiet har en svag organisation och dessutom utmanas av Feministiskt Initiativ försvårar utgångsläget inför valrörelsen.

Liberalerna är nästa parti som är på historiskt låga nivåer. Partiet har vanligen en mycket rörlig väljarkår och fokuseringen på invånare i storstäder har samtidigt försvagat partiet i tidigare starka valkretsar. Det är ”effekter” som Liberalerna nu hoppas på.

Samtidigt fortsätter Kristdemokraternas kräftgång. Under senare tid har partiet åter fokuserat påför partiet mer traditionella frågor som vård och äldre efter att ha betonat migration, straff och försvar. Stora och breda skiften är alltid riskabla och ledningen misslyckades med att förankra Ebba Buschs Thors inledande hållning hos kärnväljarna. När även ledningen drar åt olika håll ter sig framgången avlägsen.Utan KD i riksdagen är utsikterna lika med noll för en ny alliansregering - eller en M och KD-ministär som ter sig som ett möjligt borgerligt alternativ. Men utan Kristdemokraterna riskerar en liberalt präglad allians att bli ekonomistisk, individualistisk och kylig. Moderaterna som det stora bärande partiet utmanas då på allianssidan avtvå liberala alternativ. Ingen kraft i borgerligheten har då som förstaprioritet att driva frågor som vård, familjepolitik eller det glömda Sverige. En fördel för partiet är att det har en bredare organisation och större vana av mobilisering än exempelvis Liberalerna. Moderaterna växer och är på väg mot mer stabila nivåer Om tidigare mätningar indikerat att ”Kristerssoneffekten”klingat av visar denna att partiet fortsätter uppåt mot mer normala nivåer dit det dock återstår flera procentenheter.Kristersson har inlett med att förändra det moderata budskapet mer än det politiska innehållet.

Med uttrycket”vuxna i politiken” ges signalen om statskonstens betydelse i en turbulent tid. Genom att tala om ”ett land för hoppfulla” ska borgerlighetens oppositionella och svartmålande sida skiftas till en ljusare och framtidsinriktad vision.Löfteslandet ligger framför oss. ”Laget före jaget” syftar till att skapa enighet (bakom ledningens strategi) efter en period av interna stridigheter.I denna samlade berättelse kan väljaren läsa in något större. Men fortsatt framgång – det vill säga att som Reinfeldt vinna över S-väljare - kräver också ett snabbt arbete på de områden som Kristersson pekat ut som särskilt viktiga; som miljöarbetet där Moderaterna måste ha mer att leverera och gällande ”social rörlighet” som ter sig som allt mer betydelsefullt i ett Sverige där utanförskap går i arv.

Sverigedemokraternas väljare brukar inte påverkas av skandaler. Samtidigt har partiet svårt att röra sig i ett politiskt landskap med en mer restriktiv migrationspolitik. Gällande integration, skolproblem och försvar råder tvivel kring partiet. Att väljare nu börjar strömma åter till Moderaterna är inte särskilt förvånande med tanke på att SD i första hand vann proteströstare i valet 2014. Centerns framgångsvåg tycks ebba ut. Den baserades i stort på ett avståndstagande från både SD och S och på att Moderaterna samtidigt hade milt uttryckt ett stort kommunikationsproblem. Vanligen brukarregeringspartier straffas av väljare medan oppositionen belönas. Nu har det emellertid inte varit någon normal period. Skiljelinjerna i oppositionen, kriserna och SD har varit bidragande orsaker till den ”stökiga tiden”.

Socialdemokraterna brukar visserligen gå bättre i SCB än i andra mätningar. Men partiet har också i strid med sin tradition arbetat hårt för att vara den statsbärande aktören i en svår tid, med avseende på terror, kriminalitet och migration. Skandalerna kring MP och partiets fall underspärren leder emellertid till att statsministern får svårare att använda regeringsfrågan som ett trumfkort. Tre av fyra allianspartier ligger fortfarande under sina valresultat. Men trender är det intressanta. SD:s nedgång och Moderaternas uppgång vittnar om att ett regeringsskifte nästa år inte längre ter sig osannolikt.