Aldrig en sådan kulturpolitik igen
Kulturfrågor avgör inte hur väljarna röstar - desto större blir därför risken för otrevliga överraskningar när de kulturpolitiska programmen plötsligt ska genomföras. I Sveriges Radio har nyligen gjorts ett försök att beskriva skiljelinjerna med hjälp av en enkät till partierna, men ”kulturvalet” är mer än en fråga om privata bibliotek eller ej.
Det är till exempel en fråga om kulturarvet. Sittande regering har gått mycket långt för att tona ner kulturarvets betydelse. Regeringen avstod från att nominera någonting till Unescos listor över immateriellt kulturarv på grund av att man inte ville ”hävda att ett visst kulturarv eller en viss tradition skulle vara viktigare eller ha större betydelse än en annan”. På Riksantikvarieämbetet har det sedan regeringsskiftet 2014 genomförts en avveckling av antikvarisk kunskap och kompetens.
Det är också frågan om politisk styrning av kulturen. Statliga Svenska Filminstitutet införde krav på utbildning i ”normkreativitet” för stödmottagare. Socialdemokraterna vill i sitt nya kulturpolitiska program att offentliga institutioner ska avslöja olika maktstrukturer - totalitära, kapitalistiska, patriarkala och koloniala - och "peka på kommersialismens avarter”.
Och det är frågan om hur kulturpolitik ska bedrivas. Är kulturen ett område som förtjänar allvar, eftertänksamhet och långsiktighet - eller är kulturministerposten en plattform för ställningstaganden i sociala medier mot myndigheter, alternativt för kända personer? Ska politiken för Sveriges minoriteter bygga på reflektion och principer eller på snabba löften och självmotsägelser?
Inte en mandatperiod till som denna, brukar moderatledaren Ulf Kristersson säga om hur riksdagsarbetet har fungerat. Det samma kan sägas om kulturpolitiken, både till form och till innehåll.
Inriktningen för borgerliga partier borde vara klar. Kulturarvet ska skyddas och tillgängliggöras. Riksantikvarieämbetets antikvariska kompetens ska återupprättas. Politiken ska hedra löftet att verkligen hålla armlängds avstånd till kulturens innehåll. Museernas kvalitet ska vara så hög att människor vill besöka dem även om inträdesbiljetten kostar något. Bibliotekens kärnuppdrag ska värnas, också mot ungdomar som stökar och stör. Och kulturpolitikens värdighet ska återupprättas.
