• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Afrikansk framgångssaga i USA:s svenskbygder

Ledare 2007-09-09 | Uppdaterad 2007-10-05

Varför blir mycket så svårt i Sverige? Vid samtal med en invandrare från Mellanöstern öppnas en provkarta på hinder och felgrepp som han råkat ut för i sina försök att få fäste i svensk arbetsvardag.

Att min vän är intellektuell och samhällsforskare har inte hjälpt. Han är inte oväntat besviken, vem skulle vara annat efter nära fyrtio år i Sverige, men han vill ändå inte förkasta sitt nya hemland. Han uppskattar det, och söker bland annat via skönlitteratur och film bättre förstå dess människor.

Samtalet med dess vemod gör sig påmint då en delegation från amerikanska Minneapolis på besök hos Svenskt Näringsliv berättar om hur lätt en invandrad grupp på kort tid lyckats få fäste och försörjning i USA:s gamla svenskbygder. Från nittiotalets början, då många somalier drevs bort av kriget i deras land, och till nu har över 1200 somaliska småföretag skapats i Minnesotas halvmiljonstad Minneapolis, liksom ett par shopping- och nyföretagarcentra. Somalierna är faktiskt på väg att bli en del av denna storstads fasta näringsgrupper.

Var i all världen kan skillnaden bero på?

Som den lundensiske ekonomhistorikern Benny Carlson framhöll (hans studie heter Somalier i Minneapolis – en dynamisk affär), kan nyckeln vara att nyanlända med en annan religion och kultur – om än ovana vid engelskan – i USA fått bygga upp sina egna enklaver i samhället, och alltså integrerats i steg. Lägg därtill amerikanernas öppna attityd som säger att somalierna kan tillföra dem något. Minneapolis har ju lång vana vid att ta hand om nykomlingar, den sociala servicenivån är hög, delstaten tillhör USA:s rikaste. Hjälp i form av mikrokrediter, strävan att para ihop affärsidéer med banker, samt vissa privata projektpengar underlättar för de nyinflyttade som kan delta i kurser för att starta företag eller köpa sig hus.

USA har självklart sin byråkrati som avkyler vissa företagarsugna, men den sägs vara lindrigare än vår. Stor kraft satsas på utvecklingsprojekt, drivna i jämn kontakt (enkäter och dialog) med de berörda. Banker lockas skapa etniskt profilerade kredittjänster.

I Sverige vittnar bland annat somalier om att de uppfattat våra spelregler som diffusa. Drag i vår mentalitet sägs rentav skrämma dem. Vi talar om vår öppenhet och vilja att hjälpa de nya. Men så fort de kommer, möts de mera av myndigheter än av mänskliga nätverk. Sverige lär lägga mest pengar i Europa på att integrera invandrare, men resultatet är inte gott. I Spanien till exempel står invandrade för halva tillväxten.

Hur kan vi i Sverige då bättra oss? frågar någon.

Ett exempel: när vi besökte förorten Rinkeby såg vi att det bara fanns en affär där somalier kunde handla mat. Då blir det ingen konkurrens, svarar Robert Lilligren, kommunalpolitiker med svenskt påbrå.

Men inte bara det:

– Era etniska affärer ligger oftast ännu i stadens utkant. Medan somaliernas Midtown Global Market, som namnet antyder, hos oss ligger mitt i byn. Genom att man säljer mat och musik, dras somalier lätt dit. Trösklar sänks, nätverk bildas. Märk även att många somaliska affärer drivs av kvinnor.

Viktigt är att inga som vandrar in tvingas in i det nya landets strukturer utan tillåts bygga sina egna gemenskaper, påpekar delegationen. Detta får dock inte ses som ett hot från de nya landsmännen. För då sluter sig bägge sidor, och uppstår en ond cirkel.

En enkel sak: traditionellt har man i USA krävt goda språkkunskaper i engelska. Men i Minneapolis översätts officiella dokument i dag till de sex största språken i staden.

Man torde vara världens enda ort med snöovädersinstruktioner på somaliska! Värt för ett land med kallortstillägg att begrunda.

Carl Johan Ljungberg
Är PhD från Catholic Universty och publicist

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: