ADHD och samhället – eller varför amerikaner är som de är

ADHD är en diagnos som under senare år blivit alltmer aktuell och långsamt alltmer accepterad. Den räknas som tillhörande de så kallade neuropsykiatriska diagnoserna, vilka på något oklara grunder skulle vara annorlunda än psykiatrins etablerade diagnoser. ADHD liksom psykos, depression och alla övriga psykiska tillstånd avspeglar självklart förändringar i nervsystemet, även om exakt kunskap saknas.

ADHD och dess behandling med låga doser centralstimulantia har i Sverige orsakat en starkt polariserad debatt mellan två läger, nu senast på journalisternas egen hemsida www.journalisten.se. Trots att individer med ADHD i mer än 40 år framgångsrikt behandlats med centralstimulantia, vilket dessutom har ett gediget stöd i forskningen, mer än 350 studier av god kvalité, uppfattas både diagnos och behandling fortfarande som kontroversiella.

Delvis kanske detta kan förklaras av att ADHD-problematiken blivit allt mer tydlig på grund av att samhället förändrats. Arbetsmarknaden ställer i dag allt högre krav på teoretiska kunskaper, vars inhämtande och utövande förutsätter koncentration och stillasittande. Individer med ADHD får därför problem att hitta lämpliga arbeten, då de besväras av rastlöshet, impulsivitet och koncentrationsproblem, men ofta trivs med hårt fysiskt arbete.

Denna samhällsutveckling ger då upphov till den svåra frågeställningen, huruvida konsekvenserna av en samhällsförändring skall lindras med psykofarmaka, som i detta fall med central- stimulantia. Detta dilemma gäller inte bara ADHD utan även många andra psykiska sjukdomstillstånd och i ett ännu vidare perspektiv alla så kallade välfärdssjukdomar.

Ofta lyfts USA fram som ett avskräckande exempel i detta sammanhang. Det hävdas till exempel att cirka 5 procent av ungdomar i USA uppfyller kriterierna för ADHD och många av dem får också behandling med centralstimulantia.

Det finns troligen en förbisedd orsak till detta, nämligen arv och selektion. Det har påvisats i upprepade studier att ADHD till stor del är ett ärftligt tillstånd. Individer med ADHD är oroliga själar, impulsiva, hamnar ofta i konflikt med sin omgivning och är benägna till ständiga uppbrott för att söka nya utmaningar. När det förlovade landet i väster under 1700- och 1800-talet blev möjligt att nå med båt för gemene man, ledde det till att miljoner individer bröt upp från sina hem i Europa för att söka lyckan i Amerika. Skälen var skiftande, fattig- dom, religiös förföljelse, äventyrslystnad med flera, men gemensamt för alla utvandrare var att de hade modet att lämna det kända för det okända och krossa Atlanten med båt.

Slutsatsen av denna korta historiebeskrivning blir då att individer med ADHD-beteende var överrepresenterade bland dem som utvandrade till Amerika. Detta beteende har sedan gått i arv till dagens amerikaner och sätter sin prägel på det amerikanska samhället.

Det finns många drag i USA:s nationalkaraktär som talar för detta. Rastlösheten, tävlingsviljan och det ständiga sökandet efter utmaningar är ett av de mer framträdande dragen hos den amerikanska mentaliteten. Liksom vid många psykiska tillstånd finns både en framsida och en baksida. Likväl som det går att imponeras av USA:s handlingskraft, energi, offervilja och naiva idea- litet, så kan man förfäras över den periodvis manipulativa råa maktutövningen, där det handlar om att vara störst, bäst och vackrast till varje pris.

Olle Hollertz

är läkare och bor i Oskarshamn