Varm igenkänning om när barn måste flytta
Beskedet att Junos familj ska flytta kommer plötsligt. Trots farten på gungorna tidigare och mackorna med prickig korv vid kvällsmaten känns det inte längre som en rolig dag.
Hur ska det bli med allt? Hur ska de göra med sängen och badkaret? Juno behöver väl inget nytt rum och ingen trädgård? Och vem ska bo i lägenheten? Hur ska det bli med kompisar och kommer mormor att hitta dit?
I ”Juno och Jillis flyttar” blandar Anna Bjelkholm frågor med oroskänslor och lek. Språket är rakt och situationerna lätta att känna igen sig i. Mitt i packandet tar fantasin över och snart är lådan ett sjörövarskepp och rummet ett hav, tills flyttbilen tutar. Det ger ett välbehövligt och livfullt avbrott i flyttstöket.
”Jillis är en trogen vän och samtalspartner, och får även dela Junos känslor.”
Det är frågorna som driver berättelsen framåt. Föräldern försöker ge förklaringar med postiv knorr till allt som har med flytten att göra. Glappet som uppstår mellan perspektiven skapar både spänning och pirr i magen. Att varken föräldern eller Juno är tydligt könsbestämda i texten fungerar bra, men att ordet ”Vuxen” skrivs in istället för ett namn eller smeknamn blir dock bara klumpigt.
Jillis, som nämns i titeln, är Junos råtta. Jillis är en trogen vän och samtalspartner, och får även dela Junos känslor. Ett smart grepp där både glädje, trygghet och nyfikenhet får ta plats.
Mia Olofssons illustrationer jobbar nära skeendet i texten, men fångar också fint alla vågor av känslor. Färgskalan är ganska mild och det myllrar av detaljer. På varje uppslag finns mycket att upptäcka.
””Juno och Jillis flyttar” är en varm och inkännande bok om hur det kan vara för barnet i familjen att flytta.”
Funderingar, som den med badkaret, får också synas med drömska figurer och böljande väggar. Ett annat starkt inslag är Junos vånda kring själva flyttbeskedet. Det dukade köksbordet finns till vänster, men till höger syns istället bordet i ett grovt underifrånperspektiv, samtidigt som Juno lämnar rummet med korvmackan slängd bredvid strumporna.
”Juno och Jillis flyttar” är en varm och inkännande bok om hur det kan vara för barnet i familjen att flytta. Omställningen tas på stort allvar i både text och bild, samtidigt som sammansättningen är ganska underhållande. Det är en engagerande bok, oavsett om man ska flytta eller inte.
