Livet efter flykten från Irak skildras lättläst och nära
Detta är tredje delen av Arkan Asaads skildring av Amàr, som med sin familj flyr från kurdiska Irak till Sverige. I ”Stjärnlösa nätter” beskrevs hur han tvingades gifta sig med en kusin.
I ”Blod rödare än vatten” gavs den despotiska pappans historia. Nu är det dags för Amàrs och familjens första år i Sverige, från början en skildring i dur med väl fungerande integration och pappans snilleblixt att öppna en videobutik. Familjen avancerar, lyckan ler.
Men när pappan återknyter bekantskapen med släktingar i Irak förändras han och plågad av skuldkänslor börjar han dricka. På det följer misshandel av hustru och barn. Livet blir ett helvete. Fint skildras ändå de ljuspunkter Amàr ser; samhörigheten med gänget och den svensklärare som alltid finns där för honom. Tack vare henne tar han sig vidare.
”Här finns både den vuxna författarens distanserade kyliga blick och en revolterande och sårig ung mans kaotiska inre.”
Jag kan tycka att den litterära formen är enklare än i de två första böckerna men historien är ändå väl berättad och synnerligen intressant. Här finns både den vuxna författarens distanserade kyliga blick och en revolterande och sårig ung mans kaotiska inre. Lättläst, i ordets bästa mening, ger den en nödvändig del av ett Sverige som många kan känna igen sig i och som kanske för ihop ett kluvet land.
Nu väntar jag personligen på att få mammans historia i Sverige. Gärna berättad av henne själv.
