Kultur

Lappalainen ser maffia överallt

Litteratur Artikeln publicerades
Foto:
Tomas Lappalainen

Italienkännaren och maffiaexperten Tomas Lappalainen skriver om statens uppkomst i det antika Grekland. Självklart handlar det om maffia även här, skriver en inte helt övertygad Mikael R Karlsson.

Världens första medborgare

Genre: Sakprosa

Författare: Tomas Lappalainen

Förlag: Lind & co

Det sägs ibland att all filosofi egentligen är fotnoter till Platon. Det stämmer förstås inte, men icke desto mindre är många av de frågor som ställdes i det antika Grekland frågor man fortsätter att diskutera en sisådär tvåtusen år senare. Antiken är startpunkten för en rad företeelser som vi anser självklara. Inte minst politiskt. Visst ser vi annorlunda på medborgarskap, demokrati, rättigheter och skyldigheter idag, konstigt vore väl annars, men grunden till dessa moderna företeelser lades i det antika Grekland. När så Italienkännaren och maffiaexperten Tomas Lappalainen tar sig an startpunkten för den moderna staten i boken Världens första medborgare gör han det med maffiaglasögonen på. De grekiska ledarna blir i händerna på Lappalainen mafiosos, samhället de verkar i ett samhälle präglat av beskyddarverksamhet där demokratin som så småningom utvecklas ur detta naturtillstånd är en kompromiss. Trovärdigt? Nja.

Lappalainens tes är intressant, djärv och åtminstone vad jag vet: ny. Problemet är bara att den inte går att underbygga med källor. De fragment som finns att tillgå när det gäller de antika samhällena, för de var ju snarare flera än ett, ger inget entydigt stöd till vare sig det ena eller det andra. Det finns med andra ord inte tillräckligt mycket som talar för eller emot Lappalainen. Återstår då att resonera sig fram till en trovärdig slutsats. Häri ligger bokens styrka och svaghet. Resan Tomas Lappalainen tar oss med på är väl värd mödan. Med flyhänt stilistik gör han litteraturanalyser på Iliaden och Odyssén, drar statsvetenskapliga slutsatser från de källor han ändå lyckas skrapa ihop och idéhistoriskt är det till och från riktigt skarpt. Däremot gör han det klassiska misstaget att läsa historien från framtiden. Med maffiaglasögonen på blir förstås allt maffia, beskydd, makt och våld. Det innebär förstås inte att allt det där inte fanns och kanske har Lappalainen till och med rätt, men om detta kan vi som sagt inte veta. Det blir inte mer trovärdigt av att boken inte redogör för den forskning som finns på området i tillräcklig grad. Av referenslistan förstår man att Lappalainen har läst på. Men HUR han använder denna forskning är dolt i dunkel.

Så. ”Världens första medborgare” har en inbyggd ambivalens mellan sina pärmar. Å ena sidan är det en intressant, lärorik och välskriven bok. Å andra sidan är den en lättviktare i vetenskapssammanhang. Men. Eftersom Lappalainen antagligen skriver för en annan publik än forskarsamhället är det rätt okej, kan jag tycka. Som bildningsprojekt håller den ju ändå hög klass.