Kultur

Kusligt profetiskt under #metoo

Kultur ,
Foto:

Rebecca Solnits ”Hopp” från början av 00-talet har en ständigt aktuell kärna, men delar av den känns alltför daterad.

Hopp

Genre: Sakprosa, essä

Författare: Rebecca Solnit

Översättning: Helena Hansson

Förlag: Ordfront

Rebecca Solnit är mycket. Till exempel författare, känd för att vara kvinnan bakom begreppet mansplaining som återfinns i essäsamlingen ”Män förklarar saker för mig”. Men denna San Franciscoförfattare är också aktivist sedan decennier tillbaka, essäsamlingen ”Hopp” skrevs i början av 00-talet och den svenska översättningen bygger på den tredje utgåvan från 2015. Om ”Män förklarar saker för mig” har blivit en av den samtida feministiska rörelsens viktigaste texter, så är ”Hopp” dess motsvarighet för aktivister.

Budskapet i boken är egentligen enkelt: det behövs hopp för att fortsätta kämpa, men sedan följer en dekonstruktion av konceptet. Hopp är inte någon slump, inte ett ingripande från högre part. Hopp är att agera. Om Solnit enbart varit aktivist hade ”Hopp” bara varit ett politiskt brandtal, men som historiker håller hon blicken över axeln och som författare ger hon sig ut bland exemplen för att visa hur enskilda, eller kollektivt agerande - som kan tänkas poänglösa vid ett visst tillfälle, kan få stor betydelse.

”Hopp” är ett av Solnits portalverk och det var på tiden att den översattes. Men även om kärnan alltid kommer vara aktuell, så känns stora delar av texten daterad. Språket är inte heller lika tidlöst gnistrande som i till exempel ”Wanderlust”.

Det är ändå kusligt profetiskt att läsa ”Hopp” samtidigt som #metoorörelsen blir allt mer omfattande. Mitt i förändringens dramatik är lätt att tro att något plötsligt bara händer, men #metoo är ingen lotterivinst, det finns massvis av händelser som varit förebådande, varav mansplaining kanske är en.

Viktigast ändå är att Solnit argumenterar för att man inte ska sträva efter att bli klar. Vi kommer aldrig bli färdiga med rättvisa och just därför behövs det hopp.