Ett författarskap att lägga på minnet
Adania Shibli är född i Palestina och har studerat i både Jerusalem och i London, där hon tog sin doktorsgrad.
De två romanerna är ganska väsensskilda så man lär känna flera sidor av författarskapet.
”Beröring” är en uppväxtskildring, en ung flickas väg från barn till bröllop. Någonstans på en dammig landsbygd. Det kan låta enkelt men berättelsen bärs i första hand av undertexten, det som flickan inte förstår men bara anar. På en stilren och säker prosa mejslas en värld fram där mycket är hierarkiskt, förutbestämt och ändå osäkert. En i allra högsta grad politisk värld, något flickan aldrig förstår. Där relationer förändras och oförrätter bärs i långa tider.
Att allt ses genom flickans ögon ger det hela, på något underligt sätt, ett drag av objektivitet. Huvudpersonen är en iakttagande person och ganska sluten. Därför blir också intensiteten så hög när känslorna inte längre går att hålla tillbaka. En av de finaste scenerna är när modern tar emot broderns lik. Här finns inga överord, men känslan, den vidgar världen samtidigt som världen sluts omkring modern som håller sin döde son i famnen.
Ganska annorlunda är ”Vi är alla lika fjärran från kärleken” men även här finns en återhållsamhet i språket, en noggrannhet i vad som sägs och hur. En kvinna är huvudperson och hon beskriver hur hon kommit att älska en man hon brevväxlat med – men först efter att han brutit korrespondensen. Hon fortsätter att skriva men vad hon inte vet är att hennes brev sprättas upp och cirkulerar som inspirationskälla för andra, mer andefattiga, älskanden i behov av snygga formuleringar.
Så långt är allt ganska underhållande, och kanske inte helt originellt. Men när författaren skildrar ledan kvinnan börjar känna vid sig själv, livet och omständigheterna händer något med texten. Det blir tystare på ytan, men virvlar desto mer undertill. Skickligt, gediget och intressant.
Med andra ord. Ett författarskap att lägga på minnet.
Att säga något om översättningar är alltid svårt när det är ett språk man inte själv behärskar. Låt mig säga så här: både Jonathan Morén och Anna Jansson (ny som översättare) verkar översätta samma författare, det finns en distinkt originalröst i båda verken. Samtidigt är verken så pass olika att deras olika individualitet syns. Det är skickligt gjort av de två översättarna.
