Annons

En roman som inte blir särskilt angelägen

Hemmafrun Alice får minnesförlust efter att ha slagit i huvudet på gymmet. Annika Koldenius är inte särskilt imponerad av Liane Moriartys nya relationsroman.
Bokrecension • Publicerad 5 maj 2018
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Liane Moriarty.
Liane Moriarty.Foto: Uber Photography

Jag älskade australiska författaren Liane Moriartys roman ”Stora små lögner” när den kom på svenska för nästan exakt två år sedan. Mycket välförtjänt blev romanen också en tokhyllad miniserie på HBO med bland andra Nicole Kidman, Alexander Skarsgård, Reese Witherspoon och Laura Dern, då förflyttad till amerikanska Monterey från australiska Pirriwee. I romanen ”Stora små lögner” fanns det mesta en underhållningsläsare kunde önska sig: relationer, sex, väninneskap, ond bråd död, familjeliv, barn i skola-liv – allt skrivet på en lättläst bladvändarprosa.

”En annan Alice” utspelar sig också i Australiens hemmafrukvarter. Alice Love slår i huvudet på gymmet under sitt vanliga fredagspass, och vips så har hon glömt de senaste tio åren av sitt liv. Hon tror att hon är en glad 29-åring, nygift och gravid med sitt första barn. I själva verket är hon en 39-årig bitter trebarnsmor som ligger i skilsmässa, och som ska baka en gigantisk citronmarängpaj med de andra hemmafruarna i området för att komma med i Guinness rekordbok. Tyvärr är den lättlästa bladvändarprosan det enda som följt med till Liane Moriartys nya roman. Jag läser och vänder blad, men något särskilt intressant innehåll finns inte att ta del av, trots att läsaren och Alice hålls i samma ovisshet vad som hänt i hennes liv de senaste tio åren. Varför ska hon och maken skilja sig? Varför är Alice relation till systern så frostig? Och så vidare.

Annons

Jo, visst är upplägget med minnesförlust en bra idé till en roman. Visst är det roligt med de komiska förvecklingarna som uppstår när Alice ska försöka bete sig på ett korrekt sätt mot alla hon möter trots att hon inte minns någonting, visst ställer romanen frågor om livsval. Och visst kan man fundera själv om man vaknade upp och trodde att det var tio år tidigare – vad skulle man själv tänka om de val man gjort? Men särskilt angelägen blir aldrig ”En annan Alice” som roman. Jag blir aldrig särskilt intresserad av att veta varför det gått som det gått. ”Vi skulle ju aldrig bli såna!” tänker Alice om relationen med sin blivande exmake, när hon får veta att han blivit fräsig vd, men därmed också distanserad från familjelivet, medan hon blivit sur hemmafru och aktiv i alla möjliga och omöjliga skolföreningar.

Men det finns ett intressant tema i ”En annan Alice”, och det är det kring lojalitet. Kan man vara lojal med flera personer? Eller måste man helt enkelt välja? Och vad väljer man då i så fall? Sin partner? Sin bästa vän? Sin syster? Kanske är det ändå behållningen med Liane Moriartys romaner, trots att de utspelar sig i en hemmafruverklighet långt ifrån den svenska – att de väcker frågor som också en svensk icke-hemmafru kan relatera till.

Annika WallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons