Det här tycker panelen är bäst just nu

Tv-serie: Ring min agent! Var: Netflix.

Den här franska satirserien är inne på sin andra säsong och jag försöker raskt beta av den första så att jag kommer ikapp, för det här är kul.

Vi får följa fyra skådisagenter och deras assistenter och det är en ytlig och galen sfär som skildras. Kraven i filmbranschen är ofta absurda och problem efter problem landar i agenternas knä, samtidigt som firman skakar i sina grundvalar.

Några relationstrådar känns överflödiga, det finns tillräckligt med dramatik i agenternas arbetsliv och det är högst underhållande att hänga med i de svängarna. Så gott som alla skådespelare håller hög klass och guldkant blir det då många av Frankrikes stjärnskådisar dyker upp.

Bok: Om Bob Dylan. Av: Sara Danius.

I boken Om Bob Dylan berättar Sara Danius på knappt hundra sidor historien om det uppmärksammade Nobelpriset till Bob Dylan som delades ut 2016.

Sara Danius skrev boken innan hon lämnade sin stol i Svenska Akademien och hon berättar om valet av Bob Dylan som pristagare - hur det gick till och alla turer som föranledde beslutet. Det är intressant att läsa boken så här i efterhand och det blir tydligt att det fanns en stor spricka i Akademien redan då.

Danius berättar också kärleksfullt om Dylans verk och förklarar vad som gjorde valet av just honom så självklart.

Missade du Sara Danius Sommar i P1 så kan jag verkligen rekommendera det också.

Serier: Einsteins nya fru. Av: Liv Strömquist.

I Einsteins nya fru punkterar Liv Strömquist myten om det manliga geniet genom att skriva om historien ur kvinnornas perspektiv. Hon ger återupprättelse åt Jenny Marx, Einsteins första fru Mileva Maric och Yoko Ono, de som reducerats till en fotnot trots sina bidrag till makarnas framgångar. I ett par upprörande porträtt av Priscilla Presley och Ronnie Spector gör hon upp med konstnärsmyten genom att beskriva hur deras äkta hälfters egomaniska självupptagenhet gjorde deras liv till helvetiska fängelser. Strömquists samhällskritik består av lika delar fakta, drastisk formuleringsglädje och rättfärdig vrede. Som all lyckad satir är det relevant, rasande och riktigt roligt.

Teater: Bergmanfestivalen. Var: Dramaten, Stockholm, 23 augusti - 2 september.

När den fjärde upplagan av Bergmanfestivalen drar igång är det med en line-up som är svår att motstå. Till Dramaten kommer nu de internationella gästspelen, de som via språk, form och uttryck ger en inspirerande vitaminkick och visar hur scenkonst (också) kan vara. Se Det sjunde inseglet som opera, en gränsöverskridande Persona (bilden), se koreograferna Mats Ek, Alexander Ekman och Johan Inger hedra Bergman i dans eller följ med in i huvudet på Strindberg i Hotel Strindberg. Ja, för det är inte bara Ingmar Bergman som utforskas i denna påkostade festival, som bjuder på ett späckat schema med samtal, filmvisningar och konserter.

Bok: Shakespeares hemlighet. Av: Jennifer Lee Carell.

Tillbringade ett par lata sommardagar med att läsa Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carell. Författaren är Shakespeareforskare, och det märks när hon väver ihop berättelsen om vem, eller vilka, som författat den digra samlingen dramatiska storverk. Diskussionen om det är rimligt att en man, hantverkarson, kunde skriva alla dessa pjäser och besitta sakkunskap om så vitt skilda ämnen, förs i spänningsromanens form. Det fungerar och det är inte bara spännande utan också tankeväckande. Är idén om ett fullfjädrat geni särskilt laddad i vår tid? Är Shakespeare bara täcknamn för en eller flera adelsmän som inte velat skylta med sina litterära ambitioner? Ett mysterium är det.

Bok: Annars skjuter jägaren mig. Av: Nele Neuhaus.

I somras kom tredje boken om Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein på svenska. Konstigt nog är den dock den sjätte i originalserien, men man har inte bemödat sig att översätta alla till svenska. Det gör visserligen inget för läsningen, men är konstigt.

I den här boken går en skicklig seriemördare runt i Frankfurt och skjuter människor. Den stora frågan är om det är slumpmässigt, eller om det finns ett samband mellan offren – och vilket det egentligen är i så fall.

Det är spännande i stort sett hela tiden och med många vändningar, precis som i de tidigare böckerna. Men den påminner mer om den första (på svenska), Snövit ska dö.