Kultur o Nöje

Tiden har stått still för Henrik Berggren

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Foto:

"Vissa texter får en fortfarande att vilja ta fram skämskudden – det är tonårspoesi skrivet av en 42-åring". Så beskriver Nöjets recensent Wolfs heart.

Henrik Berggren Wolf's Heart

Bolag: Woah Dad!

Bästa låten: Hold On To Your Dreams

När Ola Salo gick solo lät det som The Ark fast sämre, tråkigare, plattare. Det han utforskade var inte nya marker, inte nya uttryck, bara samma, fast med en annan grupp människor som han inte delade ungdomens känslor, slit och gemenskap med. Det märktes. Detsamma gäller Henrik Berggrens solodebut. Ändå är Wolf's Heart en positiv överraskning.

För mina förväntningar var inte höga inför återkomsten. Broder Daniels musik speglade ungdom och 90-tal. Det första är ett minne blott för Berggren, och det senare borde få vara det. Samtidigt är Broder Daniel ett av landets mest sönderspelade band vilket har lett till en sonisk mättnad som gjort att blotta tanken på en ny skiva i samma hjulspår fick en att kräkas lite i öronen.

Det här låter verkligen som BD. Fast – hör och häpna – mer vuxet, även om Henrik Berggren fortsätter att vara Sveriges svar på Peter Pan. Henrik Berggren står i stor tacksamhetsskuld till musiker och producent på skivan: de har gjort sitt bästa för att ta vidare hans ljudbild från de göteborgska skolgårdarna där Berggren fortfarande står och sjunger. För lyssnar man bara på sången är det som om tiden stått still. Vissa texter får en fortfarande att vilja ta fram skämskudden – det är tonårspoesi skrivet av en 42-åring.

Tyvärr funkar det inte när bandet letar sig för långt bort från BD-land; då blir det rent outhärdligt. Lyssna bara på Parties – och sen; gör det aldrig igen, den borde aldrig släppts, kombinationen av gräslig lyrik och tramsig musik är hemsk.

Detta sagt; det hade kunnat vara så mycket sämre.