Kultur o Nöje

Storartad tragik i Butterfly på Kalmar teater

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Malmö Operas turnéföreställning Butterfly kom till Kalmar teater på måndagskvällen.
Foto:
Marianne Fjeld-Solberg.
Foto:
Tobias Westman
Foto:

En opera med stora känslor. Puccinis Madame Butterfly griper och berör med den flödande vackra musiken och ett drama om kärlek, svek och mänsklig värdighet in i döden.

Butterfly

Scen: Kalmar teater.

Med: Mariann Fjeld-Solberg, Tobias Westman m fl.

Musik: Giacomo Puccini.

Regi och textbearbetning:Åsa Melldahl.

Kapellmästare och musikalisk bearbetning: Bo Wannefors.

Scenografi och ljus: Bengt Gomér.

Publik: Välfylld salong.

Operan Butterfly har i Malmö Operas turnéversion fått ett sparsmakat utförande. Scenografin är renskalad och enkel i lugna mjuka färger. Berättelsen utspelar sig i Japan vid förra sekelskiftet, men kostymen är nedtonad och känns trots allt inte långt från vår tids mode. De sex sångarna befinner sig på scenen större delen av föreställningen. Musikerna i kvartetten med piano, cello, violin och klarinett sitter bakom en tygridå. Det är en kammaropera i intimt format där det viktiga finns i koncentrat.

Lyriska sopranen Mariann Fjeld-Solberg gör en stark och drabbande vacker gestaltning av Butterfly. Från att vara en ung förälskad flicka går Butterfly till att bli kvinnan med auktoritet och värdighet. Tenoren Tobias Westman som amerikanen Pinkerton är mjuk, charmerande, och fyller väl rollen. Det är högspänning på scenen och vi i publiken kan följa känslospelet mellan paret i minsta detalj, i ansiktsuttryck och gester.

Operan hade premiär i början av 1900-talet och mötet mellan den amerikanske marinlöjtnaten Pinkerton och geishan Cio-Cio-San, även kallad Butterfly, utspelas i en annan tid, långt från oss. Men spelet mellan en man med övertag genom sitt västerländska ursprung och sin ställning och den unga japanska flickan är mer tidlöst än så. Han är en ganska självgod och självupptagen man som visserligen är förälskad och gifter sig med Butterfly mot hennes släktingars vilja, men utan planer på att stanna hos henne. Hon däremot älskar och tror och väntar på honom som rest iväg och är fast övertygad om att han ska komma tillbaka. Hennes kärlek är orubbad.

Mitt i allt av sviken kärlek blir kvinnogemenskapen något stort. Duetten mellan Cio-Cio-San (Butterfly) och hennes tjänarinna Suzuki är gripande vacker med två uttrycksfulla röster, och det går rakt in i hjärtat. Rörande är också mötet mellan Butterfly och den amerikanska hustrun, som sträcker ut en hand som försök till försoning, hon har inte vetat vad hon är delaktig i.

Och i det storartat tragiska slutet är det Butterfly som själv avgör sitt livsöde, in i döden, och oväntat – även Pinktertons.