Kultur o Nöje

Håkan Hellström vinner över publiken – till slut

Borgholm ,
Håkan Hellström i Borgholms slottsruin.
Foto:

Håkan Hellström har landets kanske bästa publik. I slottsruinen i Borgholm blev den hans fiende. Men han vann till slut. Som vanligt.

Håkan Hellström

Spelplats: Borgholms slott

Bäst: Valborg, Jag har varit i alla städer och Din tid kommer.

Sämst: Den överförfriskade och högljudda Borgholmspubliken.

Längd: 2 timmar och 30 minuter.

Publik: Fullsatt.

För övrigt: Recensionen är av lördagens konsert. Håkan Hellström gör en andra ­konsert i Borgholm på söndagen. Recension av den spelningen kommer att läggas ut på Barometern.se.

Tre låtar in i konserten tar Håkan Hellström till orda och utser slottsruinen i Borgholm Sveriges vackraste spelplats.

Det är svårt att säga emot den här kvällen. 20 grader i luften. En sjunkande blodröd sol. Mängder av lågtflygande tornsvalor som karaktäristiskt leker i luften. Slutsålt sedan månader.

Och så prins Daniel och Peter ”Foppa” Forsberg i ett av ruinfönstren en våning upp.

Hittills under turnén – som annars påminner mycket om de senaste årens Ullevikvällar – har Håkan Hellström bytt ut en del låtar i setlisten. Så också den här kvällen.

Vi får sällan spelade Precis som Romeo och Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig redan första halvtimmen.

Överlag är Håkan och bandet bjussiga med tiominuterslånga, vidunderliga ballader. Vi får snart även Vid protesfabrikens stängsel och Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Tyvärr går tassande kärleksvisor inte hem särdeles bra den här kvällen.

För är det något en slottsruinspublik inte är en lördagskväll i mitten av juli – och här generaliserar jag grovt – så är det tyst och lyssnande. Många har tillbringat dagen på uteserveringar, i fina båtar med kyl och med rosé i hand på picknickfiltar. Alls inget fel i det, jag klandrar icke. Men det gör att stunder som i en konsertsal i november kunnat vara magiska, nu bara blir pladdrande mellannummer där publiken – i väntan på skrålvänliga refränger – passar på att gå och kissa, köpa en bärs eller helt enkelt snacka med sällskapet.

Det är klart att det inte tillför.

Håkan Hellström ska ha kredd för att han trots allt, det var ju lätt att förutse, utmanar och tvingar på oss ett helt koppel av sina vackraste ballader.

Men det är uppenbart att det är upptempolåtarna, dängorna, som flyger den här kvällen.

Håkan Hellström – iförd det snyggaste guldskärp jag sett – får kämpa sig in i kvällen.

Som alltid lyckas han, men extasen och gåshuden dröjer. Vi får en fin duett med mamma, Christina Hellström, som kommer upp och sjunger San Francisco. Det är hon som är kvällens gäst, och det gör alls ingenting att Hellström inte släpat dit nån Ola Salo-typ bara för sakens skull.

Vi får också en majestätisk Jag har varit i alla städer, en effektiv Shelly, en knivskarp Klubbland och en alldeles vidunderlig Din tid kommer före extranumren.

Därefter är det – som alltid – öppet mål. Om det varit lite småsömnigt bitvis fram till dess så är det karneval när bandet, detta briljanta band (men varför får inte LaGaylia Frazier större utrymme?), återvänder in på scenen.

Valborg fyller ruinen med allsång, Känn ingen sorg för mig Göteborg är...tja...Känn ingen sorg för mig Göteborg, Det kommer aldrig va över för mig har vält större arenor och Kom igen, Lena rusar lyckligt fram i Usain Bolt-tempo.

Vi skickas sedan hem med vackra, men förutsebara, allsångsduon Du är snart där och Nu kan du få mig så lätt.

Håkan Hellström har ett låtmaterial och ett band som är snudd på omöjligt att misslyckas med. Men slentrianen lurar runt hörnet. Konceptet mjölkar på sista versen.

Det är bra, stundtals kolossalt bra. Vid enstaka tillfällen nuddar han även vid sin egen skyhöga högstanivå.

Jag trodde och hoppades att det skulle bli en kväll där jag – främst tack vare den förhållandevis intima spelplatsen – knockades ut i Kalmarsund.

Men det stannar vid ännu en väldigt bra Håkan Hellström-spelning i mängden.

Fakta

Så bra var Håkan Hellström i Borgholms slottsruin – låt för låt

3 fjädrar: Vällkomen hem/Dom där jag kommer från (med Erik Lundin). Uppvärmaren Lundin glänser i ett snyggt öppningsnummer. ”Ekonomiskt bortskämd och filosofiskt missnöjd”-rockhiphop. Typ.

4 fjädrar: Tro och tvivel. En av Hellströms stora låtar, kanske den största. Går verkligen inte att misslyckas med. Men hade gjort större nytta senare i setet.

2 fjädrar: En vän med en bil. Nja. Hört den här gamla godingen bra mycket stringentare.

3 fjädrar: Precis som Romeo. Numera sällan spelad raritet som drunknar i backslickkillars högljudda sorl. Synd. LaGaylia Frazier mantrar ”Just like Romeo” låten i genom.

3 fjädrar: Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig. Rockpsalmen faller också offer för en publik som väntar på allsångsvänligare nummer.

4 fjädrar: Man måste dö några gånger innan man kan leva. Bubblande och soulig version som väcker publiken. Konserten tänder till lite här.

4 fjädrar: Uppsnärjd i det blå. Fluffig powerversion som får mig att trumma på blocket så att pennan faller i sär. Gott betyg.

4 fjädrar: Vid protesfabrikens stängsel. Übervacker som alltid, men pratas sönder av publiken. Ett lämmeltåg uppenbarar sig i riktning toaletterna.

5 fjädrar: Jag har varit i alla städer. En av kvällens höjdpunkter. Mattias Hellbergs munspel! Svänget! Soulen! Håkan sjunger hjärtat ur kroppen.

3 fjädrar: 2 steg från paradise. Favorit som inte riktigt pallar för trycket.

4 fjädrar: Ramlar. ”Go fucking crazy” skriker Håkan. Publiken lyder. Tänk att den funkar fortfarande.

3 fjädrar: San Francisco. Mamma Christina Hellström kommer upp på scen. Inte dumt. Men mer hjärtevärmade än lysande.

3 fjädrar: Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Håkan och LaGaylia växelsångbriljerar, men som sagt – vackra ballader har det tufft den här kvällen.

4 fjädrar: Shelley. Febrig soulbomb!

4 fjädrar: Klubbland. Refränglös stänkare som alltid går hem.

3 fjädrar: 13. Texten görs läckert om till ”På fredag kanske jag kan få biljetter till Håkan Hellström”. Fin ån Big Star-cover som också har det tufft i sorlet.

4 fjädrar: En midsommarnattsdröm. Nu snackar vi. Rusig!

5 fjädrar: Din tid kommer. Utvecklats från rätt anonym på skiva till en charmant arenavältare av rang. En rödtonad ruin lever farligt när publiken får feeling i en av kvällens höjdpunkter. Håkans Fear of the dark.

Extranummer:

5 fjädrar: Valborg. Kvällens finaste stund. När blir den nationalsång?

4 fjädrar: Känn ingen sorg för mig Göteborg. Sjunger och spelar sig självt numera. Som den gör det.

4 fjädrar: Det kommer aldrig va över för mig. Nu är ruinenpubliken på tårna. Refrängen blir ett monster när varenda själ gastar med.

4 fjädrar: Kom igen, Lena. Om Usain Bolt vore en låt så vore han Kom igen, Lena. Racerversion där Erik Lundin kommer in och battlar med Håkan.

3 fjädrar: Du är snart där. Fin, så klart, men uttjatad. Mamma Christina kommer tillbaka och vägrar sjunga att sonen var bättre förr.

4 fjädrar: Nu kan du få mig så lätt. Också förutsebar och sönderspelad. På förhand. Sedan sveper den – som alltid – omkull en med sitt oemotståndliga ”om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt”-crescendo.

Visa mer...