Kultur o Nöje

Daniel Bogefors: ”Det skulle ändå aldrig bli som då”

Kultur o Nöje ,
Janis Joplin och Jimi Hendrix var två av artisterna som uppträdde på Monterey International Pop Festival 1967. I dag är det exakt 50 år sedan festivalen invigdes.
Foto:
Foto:

Det kommer aldrig att bli för 50 år sedan igen. Jag missade. Jag inser det. Jag fick inte ens möjligheten men jag hade säkert inte tagit chansen om jag haft den då. Då hade jag inte vetat vad jag vet nu. Monterey International Pop Festival, drömmen jag aldrig får uppleva.

Jag minns inte när 1960-talsrocken och popen kom till mig men jag vet att jag aldrig försökt pracka på mina vänner musiken. Men om någon visar minsta intresse för musiken som spelas i bakgrunden under middagen far jag upp ur startblocken. Min familj kommer däremot aldrig undan. De får leva med The Kinks, The Who, Love och The Doors (nej, de är inte överskattade utan ett fantastiskt band). Speciellt när min fru är borta rullar min 60-70-talslista konstant.

Tänker lite snobbigt att jag ger mina barn en vettig musikuppfostran men skäms lite när jag i nästa ögonblick inser att det vore som om jag tvingats lyssna till musik från 1930-talet under min uppväxt.

För några veckor sedan rynkade sjuåringen på ögonbrynen när Velvet Undergrounds Heroin försvann bort i en psykedelisk knarkpumpande spiral mot undergången. ”Pappa, tycker du det här är bra.” Jag nickade. ”Gör du det, på allvar?”

Jag hörde Filip Hammar beskriva sin radarpartner Fredrik Wikingsson för ett tag sedan: ”Han bryr sig inte om någonting annat, bara han får lyssna på sin musik”. I bland kan jag känna så.

En försommarnatt för fyra år sedan satt jag i bilen hem från kvällsskiftet på tidningen. På radion P4 musik. En journalist, som jag inte minns namnet på, berättade om världens första rockfestival, som han själv i yrket hade haft förmånen att besöka. Monterey International Pop Festival anordnades i juni 1967 vid de centrala delarna av Kaliforniens kust och skulle bli mall för alla kommande festivaler. Han berättade om den då okände artisten Jimi Hendrix som satte eld på gitarrer och Janis Joplin, även hon helt färsk, som sjöng så att Mama Cass från Mama & the Papas bokstavligen satt och gapade (finns på Youtube). Vid sidan av genombrotten uppträdde storheter som Simon & Garfunkel, The Byrds, The Animals, Grateful Dead, Otis Redding, The Who, Jefferson Airplane, The Mamas & the Papas och Buffalo Springfield.

Det sistnämnda bandet spelade på söndagen men då sångaren, den inte helt okände, Neil Young inte dök upp fick David Crosby från The Byrds ersätta. Alla banden spelade gratis, självklart 1967, för välgörenhet. Festivalen började planeras blott sju veckor tidigare och hjärnan bakom var John Phillips från The Mamas & the Papas. Phillips skrev under tiden den kommande monsterhiten San Francisco (Be Sure to Wear Flowers in Your Hair) som Scott McKenzie spelade in och vilken blev ledmotivet för Monterey International Pop Festival. Det hela blev också startskottet på mytiska Summer of love.

Jag var såld redan här. Sedan började jag läsa mig bakåt, titta på klippen och försöka hitta poddar som tog upp ämnet. Det var dock svårt.

Jag började följa Facebookgruppen Monterey International Pop Festival. Det var jag och mestadels 70-åringar. Där fick de tillfälle att minnas tillbaka och jag för min del öppnade dörren till en värld som var borta redan när jag kom till världen 1979.

Nyligen såg jag Kobras reportage om Broder Daniel-sångaren Henrik Berggren som gjort comeback. I det inslaget var den kände musikjournalisten Fredrik Strage fascinerad över att ungdomar som knappt var födda under BD:s storhetstid kunde hitta till deras underjordiska musik. Jag tycker inte att det är märkligt. Bra musik, svårtillgänglig eller inte, överlever och kommer att återupptäckas i generationer.

I dag, fredagen den 16:e juni, är det på dagen 50 år sedan som Monterey International Pop Festival invigdes. Det firas i Kalifornien, på samma plats som då, med en ny tredagarsfestival men nu med artister som Regina Spektor, Norah Jones, Jim James och Kurt Vile. Jag har under några år haft en dröm att åka till USA till jubileet men när vi nu är där är jag kvar här.

Det skulle ändå aldrig bli som då.