Kultur & Nöje

Christian Gustafsson: ”Nilsson får Ledin att framstå som Lauryn Hill”

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Foto:
Foto:
Foto:

Brudarna är bäst. Little Jinder är en cool katt. Tommy Nilsson havererar. Så kan man sammanfatta veckans Så mycket bättre.

Det första som slår mig: Jäklar vad mycket bra musik Little Jinder gjort. Redan.

Förvisso är hon inte 25, som hon hävdar när hon snudd på kräver en 25-årsfest i inledningen av programmet. Men 28 är heller ingen ålder på en häst och lite under radarn har riksspelmansdottern Josefine Jinder byggt på sig en backkatalog som sannerligen inte skäms för sig. Inte ens i Så mycket bättre-sammanhang.

Då framfördes inte ens hennes bästa låt, den tusenfaldigt briljanta Ful och tråkig tjej.

Jinder kommer in lite från vänster och känslan är att hon inte bryr sig nämnvärt om att vara huvudperson i ett av Sveriges största underhållningsprogram. Hon är lite too cool för det här, typ. Det känns lite töntigt.

Men väl till bords, längs resans gång, växer det där bort och hon sugs in i konceptet. Det är rätt fascinerande. Till slut sitter, eller rättare sagt står, hon och klappar händer till när Tommy Nilsson gör såsig Just nu-rock av Sommarnatt. Eller om vi ska vara ärliga. Nilsson, som annars varit lyckad i programmet, havererar. Han får Tomas Ledin att framåt som Lauryn Hill.

Notabelt är att Freddie Wadling för första gången är lite nedtonad. Det vi får är en passande halvversion av Luft för dig. Fint och det räcker gott. Jag tycker att TV4 har behandlat den knepiga Wadlingbalansgången på ett ytterst värdigt sätt. Guldstjärna.

Av tolkningarna sticker Lisa Ekdahl och Jill Johnson ut. Jill blir ju lätt lite pretto och präktig och, tja, tråkig och man förfasas ju när hon aldrig har hört ordet ”rödpang”.

Men här lyckas hon. Jag gillar skarpt när hon tar småobskyra Dö, översäter den till engelska och förvandlar den till en Rick Rubin-produktion i höjd med American Recordings.

Allra bäst är Ekdahl. Hon har ansträngt sig, skrivit nya verser till Jinders allra hittigaste låt och får till en Vem vet-aktig version som ligger sked med både Cornelis och en stringent fotbollsklack.

Vad tyckte du om kvällens låtar och programmet? Kommentera:

Fakta

Så bra var tolkningarna

3 fjädrar

Magnus Carlson – Keep on dreaming

Han tar det släpiga originalet och förvandlar till en Smiths-ig northern soul-dänga. Kul grepp som funkar bra, men inte superbra. Versen bättre än refrängen.

4 fjädrar

Lisa Ekdahl – Vita bergens klockor

Ekdahl flyttar verserna tillbaka till när hon var ung. Det blir lite som när Uggla gjorde Jag och min far fast här i Cornelisskrud. Verserna galopperar mot Jinders allra starkaste refräng. Det landar i en rackarns vass vispopsfotbollsrefräng som slår sig ner på parkbänk nånstans mellan Nytorget och Medis.

1 fjäder

Tommy Nilsson – Sommarnatt

Jinders Noicelåt handlar om dekadent twentysomething-leverne. Att fylla 30 på en busshållplats i city. Farbror Tommy väljer att titta på från ett brådmoget fönster. Han transformerar ett vitalt ungdomsanthem till Tomas Ledins Just nu i dansbandsskrud. Huh.

4 fjädrar

Jill Johnson – Dö

Jillpan plockar fram banjon, översätter småobskyra Dö till engelska och förvandlar den till en Rick Rubin-produktion i höjd med American Recordings. Hon varvar This is the end-mantrat och I'm gonna die-mantrat och förvandlar det låter...Depeche Mode. Yey!

3 fjädrar

Danny Saucedo – Super 8

Danny verkar vara – minst – småkär i fröken Jinder och kommer, aningen dramaqueen-igt, av sig två gånger innan han landar i ett fint pianointro följt av en modernpampig pianoballad. Helt i linje med nya, svenska Danny. Inte så pjåkigt, men det är en förbaskat vass låt han tar sig an och han når inte originalets höjder.

Visa mer...