Krönika

Utan skyldigheter i marknadsstaten

Krönika Artikeln publicerades

När allting har ett pris har ingenting ett värde. Så sade Håkan Juholt, och jag håller med.

Det finns värden som inte går att räkna i kronor och ören. Till exempel bildning, dygder som ansvarskänsla, eller den glädje och trygghet som bara nära relationer kan ge.
Därför är jag kritisk till Alliansregeringens grepp att använda ekonomiska incitament i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Att få människor att jobba mer genom jobbskatteavdrag är vettigt, eftersom de flesta av oss arbetar för att tjäna pengar. Men att använda avdrag och bonusar för att få människor att slutföra sina studier, ta föräldraledigt, fixa SFI eller få barnen att göra sina läxor är feltänkt. Det är och bör vara andra drivkrafter än ekonomiska som får oss att göra dessa saker. Regeringen vulgariserar våra drivkrafter.
När juridikprofessorn vid Columbia University Philip Bobbitt beskriver marknadsstatens framväxt, Axess nr 6 2013, är en av mina farhågor att vi i framtiden kommer att ha prislappar på allt, men inte minnas vad värde betyder.
Övergången från nationalstat till marknadsstat är enligt Bobbitt oundviklig. Globaliseringen gör att nationalstaten inte längre kan garantera medborgarnas välfärd. I stället får vi marknadsstaten, som använder marknaden för att uppnå politiska mål, och vars löfte till medborgarna är att maximera deras individuella valmöjligheter.
Philip Bobbitt ger exempel på hur marknadsstaten skiljer sig från nationalstaten: Yrkesarmé i stället för värnplikt, prioritering av tillväxt framför omfördelning, avreglering av reproduktionen, fria aborter och preventivmedel samt nya reproduktionsteknologier som provrörsbefruktning, samt att lägga ut offentlig verksamhet på privata företag, är punkter som överensstämmer med Sveriges utveckling.
Till stora delar är det en positiv utveckling. Att staten inte längre kan tvinga unga män att göra lumpen innebär mer frihet. Preventivmedel och aborter likaså. Att den ekonomiska omfördelningen blivit mindre extrem och att privata företag släppts in i välfärden innebär inte bara frihet, utan var samhällsekonomiskt nödvändiga reformer.
Provrörsbefruktning är fantastiskt. Jag tackar de forskare som gett fler möjlighet att bli föräldrar. Men här närmar vi oss prislappsproblemet. I dag disku­terar politiker om Sverige ska legalisera surrogatmödraskap. För marknadsstaten är svaret självklart ja. Finns det utbud och efterfrågan så finns det en prislapp. Själv har jag svårt att se skillnaden mellan att få betalt för att bära och föda ett barn, och få betalt för sex. Det är handlingar som bör utföras av annan drivkraft än pengar, där prislappen korrumperar värdet.
Marknadsstaten är liberalism på speed. Allting har en prislapp. Alla är individer med rättigheter, vars valfrihet aldrig får inskränkas. Skyldigheter talar ingen om, eftersom det innebär frihetsinskränkningar.
Men skyldigheter måste vi ha, om vi ska leva i civiliserade samhällen. Vi måste följa lagen. Vi måste betala skatt, till och med i en nattväktarstat. Vi måste ibland göra saker vi inte vill, för våra närmaste eller för en större gemenskap.
Socialdemokraterna föreslog nyligen obligatorisk mönstring. Det handlar inte om en återgång till värnplikt, utan att landets 18-åringar ska ägna, högst, två dagar åt vår viktigaste kollektiva nyttighet försvaret. Ändå var borgerliga reaktioner i stort negativa, liberala ledarsidor ville ”försvara frivilligheten” och raljerade om fängelse för mönstringsvägrarna. Kanske lever vi redan i marknadsstaten. Konservativa och socialdemokrater bör oroa sig.
Marika Formgren
Borgerlig skribent.