• DISKUTERA
•      

Sverige vill helt enkelt inte ligga i världstopp

Krönika 2012-06-18 | Uppdaterad 2012-06-18

Foto: Lars Johansson

Stängt på grund av inbrott. Det kan dröja innan polisen kommer till platsen. Foto: Lars Johansson

Lärartätheten i grundskolan är högre i dag än för tio år sedan, men eleverna lämnar skolan med sämre kunskaper än förr. Vi har väl så många läkare och sjuksköterskor per tusen invånare som andra välfärdsstater och kvaliteten på den medicinska vården är hög, men långa väntetider gör att svensk sjukvård har svårt att nå toppen i internationella jämförelser. Och medan tågen i Schweiz klarar alpklimat och vinterväder, så finns det ingen årstid som är bra för de svenska tågen.

Vi lever på en bild av vårt land som världsbäst, men vi är i många avseenden medelmåttiga. Det hade kanske varit ursäktligt, om insatsen hade varit mer blygsam. Men av ett högskattesamhälle förväntar man sig inget annat än topprestationer. Vi bör ha lika bra skolor som Finland och lika korta väntetider i sjukvården som Tyskland, och det finns ingen anledning att svenska poliser ska vara sämre än norska på att klara upp inbrott.

En anledning att vi inte toppar i internationella jämförelser är kanske att vi inte vill vara bäst. Nu är vi väl många som anstränger oss att göra vårt bästa hela tiden. Men som samhälle har vi också odlat ett jämlikhetsideal, som från början handlade om alla skulle ha lika möjligheter, men som sedan har glidit över till att betyda att alla är lika bra, oavsett resultat, och att det är ”exkluderande” att vilja skilja mellan bättre och sämre. ”Alla ska med” och om krav på prestationer stänger någon ute, så är det kravet som det är fel på. Därför blir skolan inriktad på att få de stökiga eleverna att känna sig hemma i stället för att hindra dem från att sabotera undervisningen för dem som vill något med sin skoltid.

En annan faktor är byråkratiseringen av samhället. Byråkrati har alltid funnits och man kan inte vara utan den. Men medan byråkratin tidigare var underställd verksamheten och handlade om att se till att löneutbetalningar gjordes i tid och att hålla koll på inköpen av kontorsmateriel, så är det nu ofta byråkratin som äger verksamheten. Det handlar inte längre om att ge stöd åt kärnverksamheten, utan om att reglera dess innehåll.

I byråkratins värld ligger fokus på rutiner och dokument, inte på faktisk verksamhet. Det är handlingsplanen mot mobbning, inte om det förekommer mobbning eller ej, som står i centrum när skolan ska bedömas. En aldrig så skicklig lärare eller läkare kan läxas upp om de har valt att prioriterat att lära ut och bota framför att skriva måldokument.

Det innebär att fokus blir på att göra saker rätt snarare än på att göra rätt saker. Poliser, lärare och läkare lägger sin tid på att dokumentera den egna verksamheten och delta i möten som leder till nya möten, arbetsgrupper, strategidokument, handlingsplaner, och så vidare. Vi kan förvisso räkna med många kvalitetssäkringsdokument framöver, men det är bara i byråkratins värld som detta är liktydigt med faktisk kvalitet.

Per Bauhn, Professor i praktisk filosofi vid Linnéuniversitet i Kalmar

• DISKUTERA
•      

Disqus