Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Krönika 2012-01-27 | Uppdaterad 2012-01-27
Politikens honnörsord den senaste tiden har varit ”öppna processer”. Centerpartiet valde Annie Lööf till partiledare i en offentlig uppgörelse med två andra kandidater. Västerpartiet följde exemplet.
Kristdemokraterna fick en ofrivillig öppen process, när ordförande Hägglund utmanades av uppstickare Odell. Socialdemokraterna har sammanträtt bakom stängda dörrar. Men i de slutna möteslokalerna har Leif Pagrotsky och andra twittrat och bloggat till omvärlden. Näringslivets höjdare, som Dagens Industri fortfarande kallar ”finanseliten”, visar upp sin godhet inför öppen ridå i Davos. Vi vert mindre vad som sker i styrelserummen.
Men att bara visa upp det gamla vanliga maktspelet på en flott scen betyder inte att processen är öppen. Den kan vara synlig men ändå sluten. Både Annie Lööf och Jonas Sjöstedt kändes som vinnare på förhand. Vi får inget veta vad som pågår i kulisserna hos Kristdemokraterna. Alla förnekar att det är olika falanger som tvistar. Den anonyme Ove Tove, som bar falskt vittnesbörd mot sin nästa, antydde oenighetens omfattning. Det har varit en öppen process, där partitoppen bestämmer graden av offentlighet.
Det avgörande i så kallade öppna processer är om de människor som var berörs av beslutet känner att de får vara med och påverka, inte bara titta på.
Socialdemokraterna var snabba, läckte som ett såll, men framstår ändå som gammaldags. Det finns inte tid, eller kanske ens lust, att låta alla vara med och föreslå eller bestämma. Mona Sahlin var först ut att kritisera det hemlighetsmakeri som födde fram en Juholt. Nästa gång får det inte gå till så, sade hon. Så skedde ändå.
”Efter att under kort tid ha kunnat följa de sinsemellan olika, men i betydande utsträckning öppna, processerna inom MP, C och V för framtagande av nya partiledare, kan en traditionell S-process framstå som unken och gammalmodig – och i värsta fall svärta av sig på den allmänna synen på politiker.” Så skrev de båda statsvetarna Malena Rosén Sundström och Mikael Sundström i SvD (26 jan), innan det senare på torsdagen blev klart att Socialdemokraternas VU hade krystat fram Stefan Löfven.
En snabb sluten process (som det blev) riskerar att ”reta en väljarkår som inte vill bli betraktad som en skock lättmanipulerade dumbommar. Även detta är ytterst en fråga om den framtida S-ledarens legitimitet som bottnar i hur han eller hon tillsätts”, skrev de.
De har både rätt och fel. Öppenhet får inte leda till en direktdemokrati, som tar över den representativa demokratin. Vi har sett Occupy Wall Street-rörelsen som säger att de är ”99 procent av folket”. Så stor majoritet gjorde inte ens de gamla DDR-ledarna anspråk på. Vi kan inte både välja dem som ska leda oss och sedan kräva att få ta över ledningen, när det passar.
Själva beslutsprocessen måste vara formellt innesluten i stadgarnas ramverk. Öppenheten ska ta sig uttryck i lyhördhet för andras åsikter och villighet att tala om vad som pågår. Processen har bara börjat.











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA