Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Krönika 2012-02-20 | Uppdaterad 2012-02-20
Trettio procent av Sveriges elever gick förra året ut gymnasiet med ”ofullständiga betyg”.
Så försiktigt beskriver Skolverket det dystra faktum att 40 000 ungdomar inte klarade skolan. Så kommer det att bli i år och nästa år. Ingen förändring i sikte.
Det här är en rullande katastrof som ingen gör något åt. Medan allt fler lämnar skolan för en vandring mot misär och utanförskap talar utbildningsministern om läsplattor. Medan landets konkurrenskraft urholkas talar näringsministern om lägre ingångslöner. Medan de ackumulerade kostnaderna för skolans fiasko når astronomiska höjder talar finansministern om vikten av sparsamhet.
Jag skulle kunna peka på en mängd orsaker till att katastrofen inträffat. Kommunaliseringen av skolan. Nedmonterandet av läraryrkets status. För mycket byråkrati, för lite undervisning. Föraktet för kunskap. Mängden av illa genomtänkta och hafsiga reformer. Den bisarra idén att skolan är en marknad.
Katalogen skulle kunna göras längre. Men läget är nu så förtvivlat att det inte finns tid för tillbakablickar. Det krävs att något görs omedelbart. Politiker måste inse, tvingas inse, att det är otillständigt att förbli passiva. De måste sätta stopp för skolans hisnande färd mot avgrunden.
På sina håll har man, glädjande nog, börjat. I Kalmar har en enig kommunstyrelse antagit en 0-vision mot okunskap. Alla ska gå ut 9:an med godkända betyg. Men man har inte bara satt upp ett mål, utan har ett ambitiöst och konkret program för hur man ska nå målet.
Kampen mot okunskapen måste spridas över hela Sverige. Den måste föras på alla fronter. I riksdag och kommuner, i skolor och på arbetsplatser, i hem och föreningar.
Nu har vi ett system som producerar en växande underklass. Okunskap går ofta i arv. Barn som har föräldrar med låg utbildning presterar dåligt i skolan. Det är en ond cirkel som skapar misär och utanförskap. Där härskar våld och rädsla. Där slocknar drömmar om framtiden och där blir talet om Sverige som ett kunskapssamhälle en blodig ironi.
Vore jag politiker i ett land där trettio procent av ungdomarna inte klarar gymnasiet skulle jag skämmas. Jag skulle känna mig misslyckad. Jag skulle inte våga visa mig offentligt efter att så i grunden ha svikit mina väljare.
Men så en dag, kanske redan just den här dagen, skulle jag säga: hit men inte längre, nu måste jag kavla upp ärmarna, nu jävlar anamma är det handling som gäller.
Och så skulle jag sätta mig vid mitt skrivbord och börja jobba.
Katastrofkommission. Tre kloka medborgare, inga politiker.
Sänkt skolålder till fem år.
Obligatorisk undervisning i retorik från skolstart.
2017: 90 procent av eleverna i grundskolan och gymnasium går ut med godkända betyg.
2022: 100 procent av eleverna i grundskolan och gymnasiet går ut med godkända betyg
Förtroende och uppmuntran åt elever, lärare och rektorer.
Låt det kosta! Ingenting är lönsammare på längre sikt.
Sedan skulle jag slå numret till Fredrik Reinfeldt och hålla en liten föreläsning om prioriteringar och säga att de här frågorna är så stora och så avgörande för landets framtid att de inte bara kan skötas av utbildningsministern.
Lars Ragnar Forssberg











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA