Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Krönika 2012-01-23 | Uppdaterad 2012-01-23
På den tiden jag arbetade med krishantering träffade jag många höga chefer som liknade Håkan Juholt. De ville inte erkänna att de själva och deras företag faktiskt befann sig i en djup kris.
De skapade en falsk bild av verkligheten och omgav sig med rådgivare som bekräftade denna bild. De förnekade de problem de hamnat i och kunde därför inte lösa dem.
De blev till sist mycket ensamma.
Jag erinrar mig en natt i slutet av 1980-talet på en kursgård utanför Stockholm. Vi var några som försökte övertala dåvarande postgeneralen Bertil Zachrisson att kasta in handduken. Denne hedersman hade haft otur. När han fyllde 60 år hade postens fastighetschef låtit uppföra en bastu på högste chefens sommarställe. Det skulle bli en överraskning så han kände inte till presenten. Men det gjorde snart medierna.
Zachrisson gjorde sedan alla vanliga misstag. Han vägrade att tala med journalister. När han gjorde det förnekade han bastuns existens. Det var inte så lyckat eftersom den faktiskt stod på hans tomt. Han sade då att inte känt till att han skulle få en bastu i födelsedagspresent, vilket var sant men inte lät särskilt trovärdigt. Rubrikerna blev allt större. Ordet ”muta” användes flitigt och Zachrisson ville inte längre ha med medierna att göra, eftersom de var befolkade av lögnare och skurkar. Sedan förträngde han hela historien och gick in i ett tillstånd av autism.
Där befann han sig när vi försökte övertala honom att avgå. Han ville inte lyssna på oss utan gick och lade sig. ”Nu är det kört för Bertil”, sade en av hans närmaste medarbetare.
Dagen efter ringde kommunikationsministern och generaldirektören lämnade det ståtliga posthuset via en bakdörr.
Håkan Juholt visar ett liknande handlingsmönster. Han har länge förminskat och ofta förnekat alla problem. Han har skyllt i från sig.
I den mån det funnits problem är det inte han som skapat dem. Han har inte tagit till sig någon kritik. Starka förträngningsmekanismer har gjort att han fortsatt som om ingenting har hänt.
Men det finns också stora skillnader. Zachrisson drabbades av panik när en för honom okänd bastu plötsligt stod på hans tomt. Han slutade prata. Han var ingen grandios personlighet och han var inte beredd att ta med sig hela postväsendet i sitt fall. Han var chef för Posten, inte för Sveriges största parti.
Jag trodde att Håkan Juholt skulle tvingas att avgå redan i höstas. Det var uppenbart att hans verklighetsuppfattning svajade betänkligt. Hans självbild var falsk. Medan partiet rasade i alla opinionsmätningar talade han om kommande segrar. Fasan för det egna nederlaget var så stor att alla knep var tillåtna för att undvika det. Ansvaret för att Håkan Juholt inte fick hjälp ut ur autismens bubbla faller tungt på partistyrelsen.
Men varför blev det så? Jag tror att det beror på att Juholt på många sätt liknar det parti han blev ordförande för. Svårigheten att orientera i ett nytt politiskt landskap. Nostalgin. Förträningsmekanismerna. Och inte minst den grandiosa självbilden.
Lars Ragnar Forssberg
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
