Krönika

Media ­piskar upp ett drev och vips så ställer sig politiker på rad."

Krönika Artikeln publicerades

I Saudiarabien i början av 90-talet kunde man med lite tur hitta Acke-tidningar.

Ni vet, den med Betty och Veronica och Sopprot. Alla teckningar med kvinnokroppar var noggrant överstrukna med tjock svart tuschpenna, men vi läste ändå. Vi fick också in en del tv-serier och filmer på den statliga tv-kanalen. Om skådespelarna skulle kyssa varandra pausades bilden i god tid innan och rullade vidare först när kyssen var över.

Idag har den saudiska regeringen lite större besvär i och med ny teknik, men de har ordnat så att all internettrafik körs genom ett filter som blockerar sajter som anses olämpliga. Censuren i landet är omfattande och förbjuder liksom övrig lagstiftning allt som inte stämmer överens med regimens stränga tolkning av islam.

Det här är inga nyheter. Svenskar och svenska företag har verkat länge i oljestinna, snabbväxande Saudiarabien. Enligt Exportrådet sålde vi förra året varor och tjänster till landet för 11 miljarder kronor.
Ändå kommer det som en överraskning för media att möbeljätten Ikea anpassar sina kataloger för att lättare kunna göra affärer i Saudi. Nyheten toppade webbversionerna av DN, SvD, Aftonbladet och Expressen i början av veckan och politiker har ställt sig på kö för att peka finger och säga aja baja.

Folkpartisten Mohamad Hassan skrev på aftonbladet.se i måndags att Ikea borde visa större mod: "Jämställdhetsbeslut är jobbiga, obekväma och går rakt mot en del föreställningar. Men de måste fattas och backas upp för att göra världen mer jämställd och ge alla kvinnor den rätt de saknar." Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni var också snabb på bollen och sa till Expressen att Ikea ”bidrar till att konservera den fruktansvärda syn på kvinnor som finns i Saudiarabien”. Handelsminister Ewa Björling måste varit nöjd med sin formulering i tidningen Metro: “Kvinnor går inte att retuschera bort i verkligheten.”

Media piskar upp ett drev och vips så ställer sig politiker på rad för att hålla med. Ingen av dem låtsas om att Sverige haft utmärkt goda affärsrelationer med Saudiarabien i många år, relationer som har krävt att svenska företag har böjt sig för landets extrema religiösa politik. Förutom Ikea finns till exempel ABB, Volvo, Tetra Pak och Ericsson sedan länge representerade i Saudi. På senare tid har klädkedjorna H&M och Lindex etablerat sig i landet. De censurerar förresten också sina reklambilder.

Ni kanske minns att Ewa Björling själv har försökt få till en svensk affär med Saudiarabien. Den gången gällde det ett omfattande övervakningssystem, som till exempel skulle kunna användas för att bevaka civilbefolkningen och snabbt sätta in insatser mot eventuella regimkritiker. I ett brev till landets inrikesminister skrev hon 2009 ”Jag är helt engagerad i att arbeta med dig för att stärka och bredda relationerna mellan kungariket Saudiarabien och kungariket Sverige” (Expressen den 20/3).

Idén att Ikea-katalogen skulle göra någon större skillnad är ärligt talat naiv. För 100 år sedan fanns det ingenting som hette Saudiarabien och det fanns heller inga oljepengar. Ett hårt grepp om gamla traditioner, patriarkala strukturer och dogmatisk tro har gett en slags sjuklig trygghet i den hisnande ekonomiska utveckling som skedde efter oljefynden på 30-talet. Kvinnorna drabbas hårdast. Det ska till omvälvande samhällsförändringar innan politiskt korrekta katalogbilder får något genomslag.

Om svenska politiker verkligen ömmade för saudiska kvinnor skulle de ställa hårdare krav på att mänskliga rättigheter efterföljs när de skriver samarbetsavtal med landet. Den här skandalen har mer med populism och mediedramaturgi än med mänskliga rättigheter att göra.
Anna Bjurström