• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Känslan för snön har domnat bort

Krönika 2012-02-18 | Uppdaterad 2012-02-18

Tv -meteorologerna talar bekymrat om en snökanon som riktas mot vårt land, ofta från öster, där den forna arvfienden Ryssland håller till. SMHI utfärdar skrämmande klass 2-varningar, när flingorna börjar singla i luften. Ordet snö förekommer oftast i negativa sammansättningar som snöoväder, snökaos och snöhinder.
Inte ens skidåkarna tycker om snön i naturligt tillstånd. Den prepareras till konstgjorda spår, två isiga rännor för skidorna och hårdpackat underlag för stavarna. Skidtunneln i Torsby har startat inomhustrenden. Ingen vettig människa spårar längre i lössnö upp till knäna och kilovis med drivor på trugorna.
En kväll i Norrliden hörs barnröster i mörkret. Några knattar har hittat en fallhöjd på ett par meter och åker kana. De skrattar åt fartens tjusning och den kittlande känslan av smältande snö innanför overallen. Barn och snögubbar begriper inte bättre.
På den riktiga snöns tid kunde en näve av denna nederbörd användas till att mula, eller snötvätta kamraterna på väg till skolan. På rasterna byggdes snöfästningar som anfölls med snöbollar som projektiler. Myndigheterna upptäckte att snöbollarna ibland blev ishårda eller innehöll gruskorn, som kunde skada. Snön blev något farligt och bannlystes som lekredskap.
Fjällvärlden är numera ganska trygg för den som håller sig till de markerade lederna och till slalombackarnas preparerade och ofta elbelysta pister. Ibland bjuds det på lite kosmetisk kanonsnö ovanpå det vita grundsminket. Det klämtar en varningsklocka, när någon ger sig ut på egen hand i naturen. Det kallas att åka off-pist. Man ställer sig utanför det överenskomna.
Det var inte bättre förr, kanske inte ens bra. Men det var annorlunda. Jag tror att man gör klokt i att se det förflutna för att förstå sin egen tid. När fröken Smilla och alla andra förlorar sin känsla för snö förlorar vi något mer. Vi släpper den djupare kontakten med naturen. I dag pratar vi om miljö. Det är den byråkratiska formen av natur. Miljö är skog, hav och djur som politik. Ekologiska förändringar administreras genom åtgärdspaket. Vargen behöver en förvaltningsplan. Elsa Beskow-skogarna blir en arena för det rörliga friluftslivet. Utan den självupplevda närheten till naturens gåtfullhet och vädrets övermakter kan människa lätt gripas av övermod. Även miljövård kräver ett stort mått av ödmjukhet.
Snö är inte ett och samma vita täcke av nederbörd på marken. Den har olika tjocklek, konsistens och egenskaper. Människor som använder snön ser dess olika skepnader och ger den olika namn. Oftast handlar det om en ordbok som aldrig blir skriven. Erfarenheterna överförs muntligt.
En enastående räddningsoperation har utförts av Yngve Rydh i boken Snö, som kom ut får några år sedan. Han har dokumenterat samernas snökunnande med hjälp av renskötaren Johan Rassa. Denne föddes 1921 i en kåta intill Sarek.
Yngve Rydh har kunnat notera ungefär 300 substantiv för vattenkristaller och verb som beskriver hur nederbörden kan användas. Snödjup beskrivs inte alltid i centimeter som SMHI gör i sina rapporter från fjällstationer. På lulesamiska betyder gámammuohta att snön nätt och jämt når över skorna. Voutamuohta når upp till skobanden. Det finns ord för snödjup som når nedanför knät, över knät, upp till ändan och upp till armhålorna. Längre ner i söder har plogbilen kommit för länge sedan. Samma snö kan heta olika saker, beroende på om den är skidföre eller renbetesmark.
Det är en enastående prestation av Rydh och Rassa. De är medvetna om att dokumentationen låser definitionerna på pappret.Ordlistan blir ett hembygdsmuseum. När orden användes för att förmedla en praktisk erfarenhet kunde betydelser och nyanser skifta. Knädjup snö kan räcka till ändan på en kortvuxen person. Skarens egenskaper beror på skidorna som glider fram på den.
En lördagsmorgon i Kalmar var det tjirásit, snödrev som yr hårt mot ansiktet. I nästa stund sken en blek sol över Kalmarsund. Hundar och människor drabbades av de första vårkänslorna. På stigarna ner mot Stensös sydudde hade Den Stora Skulptören blåst ihop mjukt rundade drivor. Sjulljit, skulle Johan Rassa ha sagt. Överallt syntes spår av djur. Snötäcket var en boksida av meddelanden.
Jag tänker uppfinna en egen gloslista för snön under fötterna. När jag har kommit upp i tjugofem ord, kommer jag att fyllas av glädje över vintern. Stackars alla dem, som aldrig får uppleva snöyra, blixtföre och dagsmeja!

ULF WICKBOM

är politisk redaktör på Barometern-OT

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus