Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Krönika 2012-01-25 | Uppdaterad 2012-01-25
Det är fyra år mellan bilderna. 2008 fångade regissören Ronja Yu en närmast förkrossad Johan Persson. Mr Liu var spårlöst försvunnen.
Av hans storstilade planer på ett väldigt handelscentrum i Kalmar återstod bara ett tomt skal ute vid Snurrom.
I Ronja Yus film ”Kineserna kommer” satt Johan Persson och stirrade framför sig med tom blick. Han hade engagerat sig med stor entusiasm från första början. Kommunens ekonomiska förluster var begränsade. Johan Persson kände säkert själv att han personligen hade gjort en rejäl prestigeförlust.
2012 är det dags igen. Jag stötte ihop med Johan Persson i Flanaden i lördags. Några minuter tidigare hade Håkan Juholt meddelat sin avgång som partiordförande. Precis som Mr Liu hade han därefter gått upp i rök. Vi andra stod kvar och undrade vad som hade hänt. Johan Persson hade dessutom en andra prestigeförlust att hantera. Han utpekades som en av ”kungamakarna”, när Håkan Juholt ganska överraskande blev partiledare. Det var en framgång för Johan Persson, ett nytänt hopp för länets socialdemokrater, ja det skulle bli bra för hela Sverige att nästa statsminister hade båda fötterna i Oskarshamn, så kändes det.
På bilden från 2012 står Johan Persson tillsammans med Peter Wretlund, partikamraten från Oskarshamn. En välvillig tolkning av deras miner skulle vara att de ser sammanbitna ut. Andra skulle säga att de verkar snopna, bedrövade och förkrossade.
Till Johan Perssons charm hör förmågan att tro på det han gör med en entusiasm som ibland förblindar. Den förmågan har gett honom kraft att genomföra mycket gott i Kalmar. Han kritiseras ibland för att dyka upp på invigningen och ta åt sig hela äran av det hela. Jag tycker att kommunen oftast mår bra av en synlig och tillgänglig Borgmästare.
Men han blir ibland fartblind när framgången hägrar i fjärran. Mitt intryck av Fanerdunprojektet, som jag bland annat följde som nyhetsreporter på Smålandsnytt, var att Johan Persson blev Mr Lius medaktör och inte motpart. Han borde haft en gnutta mer skepsis, när informationen blev vag eller otillräcklig. Han betraktade projektets kritiker som motståndare och bakåtsträvare.
På liknande sätt, kanske också av personlig lojalitet, har han vägrat ett erkänna att Håkan Juholt inte höll måttet. Johan Persson hävdar att partiledaren ”aldrig fick chansen”. Han föll, inte på eget grepp utan på VU:s dolkstötar i ryggen. På det sättet smiter Johan Persson undan från sitt ansvar i maktspelet. ”Det har varit tryck från massmedia såväl som partikamrater som gjort att han till slut har slutat”, sade han i tisdagens tidningsintervju.
Han löper risken att stå lika slokörad en tredje gång. Han har med 100 procent entusiasm ställt upp på Linnéuniversitetets önskan att få bygga nytt, och ganska stort, på Fredrikskans och vid Ölandshamnen. Han har bemött sina kritiker i nedlåtande tonfall. De har inte förstått storheten i dessa visioner.
Men, som något kvickhuvud uttryckte saken, det är inte lätt att vara ödmjuk, när man vet att man är bäst.











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA