Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Krönika 2012-02-21 | Uppdaterad 2012-02-21
Israel har gjort det förut.
I juni 1981 bombade israeliskt stridsflyg ett nästan färdigbyggt kärnkraftverk några mil utanför Iraks huvudstad Bagdad.
Som ett led i propagandakriget släppte regimen i Iran för några dagar sedan bilder på president Ahmedinejad, som ivrigt följer utvecklingen av Irans kärnprogram. Utländska bedömare menar att forskningen syftar till att utveckla en egen bomb.
Israels regering misstänkte att anläggningen också skulle användas för att framställa atomvapen, avsedda att användas mot Israel. Irak var indraget i krig med Iran och hade små möjligheter att slå tillbaka.
I september 2007 utfördes en liknande räd, denna gång mot en kärnanläggning i Syrien, som byggts med hjälp från Nordkorea. Även denna reaktor ansågs ha avsikten att också leverera material till en bomb. Israel kom undan utan vedergällning från Syrien.
Israels försvarsminister Ehud Barack vill slå till på liknande sätt en tredje gång. Nu finns målet i Iran. Riskerna är mycket större att en sådan attack utlöser ett krig, som får konsekvenser för Mellersta Östern och för världens oljeförsörjning.
I åratal har Iran lekt kurragömma med inspektörerna från atomenergiorganet IAEA. Den israeliska regeringens misstänksamhet och oro har ökat vid beskedet att en av Irans anläggningar ska läggas 80 meter under marken. En del av tekniken, som installerats, behövs inte för att framställa civil kärnkraft.
Den hökaktige Barack är otålig. Tillfället går oss snabbt ur händerna, har han sagt. Israel har högst något år på sig att upprepa taktiken från de två tidigare anfallen. Sedan har Iran fått sina anläggningar i säkert skydd.
Militärt är det ännu möjligt, hävdar Barack. Men under det gångna veckoslutet har en högt uppsatt amerikansk tjänsteman besökt Israel för att få regeringen att slå sådana tankar ur hågen. Iran som är utsatt för sanktioner från USA och EU har visat att man slår tillbaka mot all aggression. Landet har de senaste dagarna beslutat att avbryta all export av olja till länder som deltar i sanktionerna. De styrande i Teheran har också hotat att stänga Hormuz-sundet i Persiska viken, där ungefär 40 procent av världens olja transporteras. USA har svarat med att förstärka sin militära närvaro i området.
USA hoppas att sanktionerna ska få Irans president Ahmadinejad att mjukna och inleda samtal om ett mer stabilt Mellersta Östern. Iran stöder president Bashar al-Assad i Syrien. Utan Irans stöd skulle han förmodligen redan ha fallit.
Den avgörande faktorn är opinionen i Iran. Sanktioner kan ibland svetsa samman en nation. Men i fallet Iran är det mer sannolikt att oppositionen växer. Den iranska ekonomin är redan hårt ansträngd. Befolkningen betalar ett högt pris för regimens hårdnackade attityd till omvärlden. På bloggen Mikhak skriver en grupp anonyma oppositionella att den pågående krisen skapar en maffialiknande ekonomi, där den politiska och ekonomiska makten skapar egna strukturer.
Iran känner sig inringat. Israel känner sin existens hotad. Västvärlden fruktar en oljekris. Det måste vara bättre att prata sig ur dödläget än att bomba fram en lösning. Men just nu hör man mer av vapenskrammel än försiktiga viskningar om samtal.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
