Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Krönika 2012-01-31 | Uppdaterad 2012-01-31
”Bland vapnen tystnar lagarna” skrev Cicero, och hans erfarenheter från inbördeskrigens Rom har bekräftats många gånger om i historien.
"Bara själsligt tomma människor tror att de kan växa genom att förminska andra. När soldaten förnekar sin fiendes värdighet, så utplånar han också sin egen."
Viljan att vinna och fruktan för vad som händer om man förlorar driver politiska ledare och soldater att åsidosätta krav på anständighet när de för krig. Städer ödeläggs, civila massakreras, och individers rättigheter trampas under stövelklacken.
En särskild form av kränkning som soldater kan utsätta sina fiender för är att skända deras döda kroppar. I Iliaden släpar Akilles den döde Hektors kropp efter sin vagn. Herodotos berättar om skyternas vana att skalpera stupade fiender. Den senromerske historikern Ammianus Marcellinus nämner att alanerna, ett nomadfolk öster om Svarta havet, flådde sina dödade fiender och täckte sina hästar med deras hudar. Skalpering praktiserades, som bekant, också av vissa indianfolk i Nordamerika. Under amerikanska inbördeskriget förekom att soldater skar av stupade fienders öron att ha som troféer. Såväl japanska som amerikanska soldater utsatte under Andra världskriget varandras döda för skändningar. Och nu senast har en film spridits som visar hur amerikanska soldater i Afghanistan urinerar på dödade talibansoldater.
Skändandet av döda fienders kroppar handlar om en vilja till symbolisk maktutövning. Genom att förnedra kroppen av den döde motståndaren ger man sig själv en oinskränkt makt. Man nöjer sig inte med att besegra sin fiende, utan underkänner honom också som medmänniska. I handling visar man fiendens underlägsenhet när man förvandlar hans kropp till rekvisita i ett skådespel som man regisserar till eget och andras nöje.
Men respektlösheten spiller över på förövaren. Vi klandrar inte en soldat för att han dödar väpnade fiender i ett rättfärdigt krig. Han gör vad han förväntas göra. Men vi grips av motvilja för soldaten som vill visa bilder på hur han förnedrar sin stupade fiende. Bara själsligt tomma människor tror att de kan växa genom att förminska andra. När soldaten förnekar sin fiendes värdighet, så utplånar han också sin egen. Kvar står en gorilla som slår sig på bröstet och brölar ut sin maktfullkomlighet.
Den makt över liv och död som en soldat i fält är utrustad med, måste bäras med ett stort mått av självkontroll. Militär disciplin bör därför inte ses endast som en teknik för att höja soldatens effektivitet i strid, utan också som en fråga om att upprätthålla hans värdighet. Att ta sig själv på allvar innebär att man håller ett avstånd mellan sig själv och den meningslösa destruktiviteten. Man ser sig inte som fri att göra som man vill, bara för att man kan göra det. Det gäller för såväl fred som krig. Man plågar inte djur, spottar inte på golvet, slänger inte soporna på grannens tomt, och man skändar inte de maktlösa och döda. Utan den känsla för gränser som ligger i värdigheten, så riskerar vi alla att bli odjur. Något att begrunda för den som tror att hämningar alltid är av ondo.
Per Bauhn
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
